Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Mormor generalskan. En rysk berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^54
mormor generalskan.
kernas förnämsta förtjänster, samma
egenskaper värderades framför alla
andra hos de unga kosackflickorna.
En dag rapporterade vaktpatrullerna,
att tscherkesserna ämnade företaga ett
anfall på stanitzan Nikolajevskaja, som
var belägen i grannskapet af
Schalasch-naja. Man beslöt då att som goda
grannar bringa invånarne i
Nikolajevskaja ali den hjälp man kunde. Alla
stridskrafter, som funnos i Schalaschnaja,
sändes ut på fälttåg. Endast gamla
män, kvinnor och barn samt en hand
full kosacker lämnades kvar i byn »för
alla eventualiteter». Ingen anade, att
någon särskild fara hotade
Schalaschnaja. Men så var likväl händelsen.
Hade väl vaktpatrullerna gifvit falska
underrättelser om tscherkessernas afsikt
att anfalla stanitzan Nikolajevskaja,
eller hade tscherkesserna själfva ändrat
sina planer? Det vet man ej, men
visst är, att Schalaschnaja blef föremål
för deras anfall i stället för
Nikolajevskaja.
Det skedde under en helgdag på
sommaren. Schalaschnajaborna, som
intet ondt anade, kommo ut och satte sig
framför sina hus på gatorna för att
njuta hvar och en på sitt vis af
sommarsolen och den rena luften. De gamla
gubbarna sutto på jordvallarna, som
löpte omkring stugorna och förde
lång-dragna samtal om huru grefve Platof
besegrat fransmännen 1812 eller om
den georgiske fursten Tzitzianov. De
unga flickorna dansade ringdanser och
sjöngo glada visor med sina klara, friska
röster. Barnen hade delat sig i två
partier och lekte krig, under krigsrop
och hvisslingar sprungo de fram och
tillbaka på gatorna.
Plötsligt kom en bevakningskosack
på en löddrig häst sprängande in i
stanitzan och meddelade flämtande den
förskräckliga nyheten:
— Olycka! Tscherkesserna komma,
rycka an i stora massor, så långt ögat
kan se — — Georg begaf sig i väg
i galopp till de våra i Nikolajevskaja
— de skickade tio man efter honom för
att gripa honom — —
Alla blefvo bestörta. Gubbarna
hviskade sinsemellan och stodo rådlösa;
barnen fingo brådtom att gömma sig,
flickorna sprungo till kyrkan för att
stänga sig inne där, i hopp att på så
sätt undgå faran. Alla sprungo fram
och tillbaka liksom yra i hufvudet af
kolos. Från alla håll hördes rop, gråt
och tjut; paniken var allmän.
Det var då, som den unga
kosackflickan Stepanida trädde fram. Hon red
fram och åter på gatorna i stanitzan
och stillade förskräckelsen:
— Jesaul (kapten), du är värre än
en drucken kvinna! — ropade hon. —
Befall att man slår alarm! Gossar,
blygens I ej? Skynden till portarna!
Flickor, gummor, han I mist förståndet?
Beväpnen Er med bössor och skynden
till vallen! —•
En kvarts timme senare var den
inre sidan af vallen besatt af kvinliga
gestalter med laddade gevär, färdiga
till strid. Vid deras sida stodo gubbar
och gummor för att taga de afskjutna
vapnen, ladda dem och åter räcka dem
till de unga hjältinnorna. ■— Efter en
halftimme syntes tscherkesserna; de
sprängde fram rakt mot stanitzan i full
karrier utan att ana, att de skulle stöta
på något motstånd. Med ens smattrade
en väldig gevärssalfva, som dödade
många af fienderna och spred förvirring
bland de kvarlefvande, som inom kort
vände om i neslig flykt. — — Då
Schalaschnajaborna vid sin återkomst
från fälttåget fingo kännedom om
Stepa-nidas uppförande, beslöt hela miren i
stanitzan att förläna henne titeln »majorska».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
