- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fjärde årgången. 1895 /
349

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Bland kroppsarbetare. Af Jac. Ahrenberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bland kroppsarbetare.

359

bördan var för en tid lagd å sido, och
man hoppades på drägligare tider.
Tyvärr äro dessa drägliga tider, äfven dä
de äro som bäst, tunga nog för
arbetaren. Det är hårdt för hvem som hälst
att arbeta tio till tolf timmar dag ut och
dag in i månadtal, äfven om man inom
tjugo år förtjänade en förmögenhet
därpå. Huru skall det då kännas för den,
som med samma arbete icke kan
bomma till dörren för fattigdom och köld?

Vi pläga inom vår samhällsklass säga,
eller om icke säga, så älska att tro, det
arbetaren blir van vid sin ställning, han
tynges ej af sitt yrke, besväras ej af sitt
arbete i samma grad som de, hvilka
hänvisats till hjärnarbetet, till
ansträngandet af sin intelligens. Detta är
visserligen en sanning, men en af dessa,
som tåla vid den mest betydande
modifikation. Sant är, att där ett värkligt
strängt andligt arbete, skapande —
konstnärens, uppfinnarens — eller ordnande
— vetenskapsmannens, affärsmannens —
förefinnes, så kan, hvad känslan af
ansträngning och möda beträffar, någon
jämförelse knappt komma i fråga. Det
andliga arbetet, fattadt ur den
synpunkten, är ofantligt mycket mera tröttande,
upprifvande och enerverande — hvilket
framgår allaredan af det faktum, att den
muskeltrötte sofver godt efter sitt
dagsverk, medan den andligt trötte plågas
af outhärdlig sömnlöshet. Hvad som gör
kroppsarbetet så tröttsamt och plågsamt
är först och främst, att arbetet sker i
knappast uthärdliga yttre förhållanden,
köld, regn, dålig luft eller öfverdrifven
hetta, medan själsarbetet åtminstone i de
flesta fall utföres under lyckliga yttre
förhållanden i åtnjutandet af en viss, om
ock anspråkslös komfort. Vidare är
kroppsarbetet i hög grad ensidigt — en
yrkets fördelning är knappast möjlig.
Man kan icke vara duglig glasblåsare och
skräddare, guldsmed och murare. Arbe-

taren lider därför äfven mera af
fluktuationerna på arbetsmarknaden. För
honom står frågan »hvar finna arbete?»
oftare som ett hotande spöke än för
denne andre, som, tack vare en högre
andlig kapacitet, i nödens stund har flere
utvägar för sin utkomst, och till sist,
när allt tyckes brista — kroppsarbetet.
Kroppsarbetet är vidare ofritt — ofta
mekaniskt, själlöst, nästan alltid tagande
i anspråk dygnets hela ljusa tid, och ger
därföre knappast något tillfälle till
andlig eller lekamlig förströelse och hvila,
eller till den personliga frihet att komma
och gå, hvila och verka, som ger oss
känslan af att vara fria, oberoende och
själfständiga varelser. När vi, som man
ofta hör bland oss, förneka arbetarens
tunga lott, är detta beroende på
okunnighet, tanklöshet eller hvad som oftast
är fallet, maskerad själfviskhet.

Snart tjugo år ha förgått sedan de
dagar, af hvilka jag här gifvit en liten
teckning; drägligare tider för arbetarne
ha verkligen kommit. Arbetarfrågan
har på allvar tagits upp i alla land. På
den bland arbetare så ofta med bitterhet
framställda frågan: hvad tjänar det till
att kunna läsa och skrifva, hvem hinner
med det, icke blir det bättre därför? —
ha många svar följt.

Man kan genom att undanrödja gamla
orättvisor och arbeta mot fördomar,
underlätta höjandet af ett visst samhällslag
— men den gamla sanningen »hjälp dig
själf» står orubblig kvar. Arbetaren själf,
ingen annan, kan hjälpa upp arbetarens
ställning, och den första häfstången är
läskunnigheten, ty den möjliggör
kunskapen om hygienens och ekonomiens första
fordringar: snygghet, nykterhet och
sparsamhet — abstrakta begrepp, som,
omsatta i konkreta former, heta sjuk- och
begrafningskassor, folk- och sparbanker
samt att börja med en förnuftig
nykterhetsförening.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:41:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1895/0383.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free