Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Ur ett skaldelif. Af Ernst Beckman. Med 15 bilder - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ur ett skaldeLIf.
489
som hans liknar en motor, hvilkens
drifkraft man kan använda, åt hvilket håll
man än riktar den.
Vid denna tidpunkt timade den till
det yttre obetydliga men för vår
vitterhet ganska märkliga tilldragelsen, att den
nye utgifvaren af Göteborgs Handels- och
Sjöfartstidning S. A. Hedlund fick i sina
händer manuskriptet till ett
romanfragment med ämne från Spanien, af »en
ung student, som hette Rydberg.» Rikt
rustad äfven på hufvudets vägnar, äger
»gamle Hedlund», frihetsidéernas och
den praktiska människokärlekens alltid
unge stridsman, detta något, som jag
skulle vilja kalla hjärtats snille. Det
snillet gör ock sina upptäckter. Och
man unnar så gärna just honom, då ännu
i mera bokstaflig mening »den unge
fyren», att ha varit den, som upptäckte både
den snillrike författaren och den ädla
människan Viktor Rydberg och som
förenade sitt namn med hans genom den
lifs-långa vänskap, som bildar ett så vackert
blad i vär vittra historia Mycket har
växlat sedan den dag, då Viktor
Rydberg skref sitt första bref till redaktören)
enligt den tidens kruserliga sed börjande
med orden: »Höglärde Herr Magister!» Men
vänskapen dem emellan har aldrig vetat
af någon växling
I rikets västra hufvudstad, dit den unge
författaren ganska snart (1855) flyttade
såsom fast medarbetare vid
Handelstidningen, vardt han som barn i huset hos
sin redaktör och dennes älskvärda maka,
en dotter till Thorsten Rudenschöld. Under
de följande åren väkade fru Hedlund
med en mors omtanke öfver hans yttre
människa och dennas behof i fråga om
kosthåll, garderob och dylikt.
Redaktören åter tog en faderlig vård om hans
finanser; särskildt åtog han sig attmed
förläggarne träffa de aftal, som vid
skaldens växande rykte allt oftare förekommo.
Och en lycka var det sannerligen, att
Viktor Rydberg i86j.
icke han själf hade att vid sådana
uppgörelser bevaka sina intressen. Att hålla
sin vara uppe i pris, då varan är ett
barn af ens egen tanke, nära nog en del
af ens eget jag, måste för den, som ej
har riktigt hård hud, få en förödmjukande
bismak af eget beröm, som bekant ett
slags rökverk, hvilket ej står i vidare
godt rop. För den anspråkslöse Viktor
Rydberg var det rent af en omöjlighet.
Också gick det illa för honom, när
han skulle reda sig ensam. Så erhöll
han exempelvis för den fängslande
romanen »Fribytaren på Östersjön» en ren
spottstyfver i honorar. Se här
historien om en annan af hans liknande
missräkningar från den tid då han, nyss
kommen till Göteborg, ännu »skötte sig själf».
Han hade fått i uppdrag att utföra en
öfversättning, med hvilken han gjort sig
stor möda. Uppfylld af belåtenhet att
ha gjort ifrån sig det rätt vanskliga
värf-vet, gick han ned på förläggarens kontor
för att samtidigt lämna manuskriptet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
