Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboken. Bilaga till Ord och Bild - N:r 11, 12, December - Musik. Af M. J.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGisOKEN.
6l
lig entusiasm genom det osökta sätt, hvarpå
hon föredrog romanser af Grieg, Selmer,
Neu-pert, Agathe Backer m. fl. Utan tvifvel har
man här att göra med en verklig musikalisk
naturel, som med lika stor lätthet fmner sig
till rätta, då det gäller att ge uttryck åt
passionen som åt det innerliga, veka, och som
lyckas lika förträffligt i en munter eller skälmsk
visa som i Schuberts skakande
»Doppelgän-ger». Egentligen var det endast Erlkönig,
hvarmed fru Nansen icke lyckades. Äfven
den, som i likhet med mig aldrig hört den
geniala Pauline Lucca själf, utan blott en
medelgod tysk sångerska, det var för resten fru
Moran-Olden, sjunga densamma, måste
medgifva, att då lyckas man på helt annat sätt i
Tyskland att i denna sång inlägga ett
skiftände dramatiskt uttryck. Särskildt
älfdrott-ningens ord återgaf fru Nansen väl nyktert,
hvilket emellertid till en del kunde bero på
bristande charme hos stämman. Hon
åtföljdes af en ung norska, fröken Caroline Bergh,
som väckte uppseende både genom sin
behagliga apparition och sitt förträffliga sätt att
ackompagnera. Det har ju länge varit sed
här i Stockholm att låta elever utan
tillräcklig underbyggnad eller musikalisk uppfattning
ackompagnera till nästan alla konserter.
Vidare har jag att anteckna två inhemska
konsertgifvarinnor, fru Edling och fröken
Sidner. Den sistnämda väckte uppseende genom
det dramatiska sätt, hvarpå hon föredrog
Heises kända romanscykel »Dyvekes sange».
Fråga torde dock vara, om icke genom ett
mer enkelt, folkviseartadt föredrag, så som
t. ex. fru Louise Pyk förr sjöng dem, hela
deras musikaliska innebörd framstår vida
starkare än genom detta utstuderadt raffinerade
utförande, hvartill för öfrigt fröken Sidners
sångkonst, som icke är så raffinerad, ej
fullt förslår. Bäst gjorde sig den begåfvade
sångerskans stämma gällande i en aria af
Massenet och några franska sånger. Af
programmets öfriga nummer antecknar jag endast
hr Zetterqvists tekniskt fulländade utförande
af den gamle italienaren Corellis
bravurvariationer »La folia».
Fru Edlings konsert gafs för fullt hus
och efter ett något brokigt program, där t. ex.
den stora Norma-duetten figurerade emellan
en af Brahms’ violinsonater och Södermans
gripande »Hjärtesorg». Konsertgifvarinnan
föredrog själf bl. a. solopartierna i den
sistnämda kompositionen och i Normans vackra
hymn »Rosa rörans», och utförde till slut
som extranummer lika strålande friskt som
— jag hade så när sagt — för 20 år sedan
Griegs »Dagen er oppe». Mindre lämpar
hon sig numera för en gammalitaliensk aria,
som Bononcinis »Per la gloria», att döma
af texten en andlig komposition, af fru
Edlings skälmska subrettleenden däremot en
buffa-aria. Den musikaliska stilen passade
nämligen, såsom ofta i peruktidens musik, lika
bra för bägge slagen. Af de biträdande
antecknar jag grefvinnan Taube, som gjorde
lycka med en elegant sjungen fransk sång af
den produktiva signaturen Lågo, men
däremot i mindre grad lyckades att finna toner
för den enkla storheten i Geijers
»Natthimlen».
Aulinska kvartetten utförde å sin andra soaré
en pianotrio af en ung dansk komponist, Louis
Glass, en komposition vinnande och käck som
ungdomen själf, men af afgjordt eklektisk
hållning. De originela talenterna äro nu mera
än någonsin rarx aves. När ungdomsmodet
satt sig något, kanske hr Glass kommer att
egna mer omsorg åt klarheten i formen, och
då skall det bli intressant att få höra något
nytt af denne begåfvade komponist. En
annan sak är emellertid, om icke Aulinska
kvartetten borde inskränka sig till att framföra
färdiga konstverk, litteraturen är ändå
tillräckligt rik, och protegera lofvande talanger
endast då de äro svenska. — Programmet
upptog i öfrigt en af Beethovens tidigare
kvartetter (ur opus 18) samt en älskvärd,
fint arbetad kvartett (E-dur, opus 20) af
Ludvig Norman, till hvars mer betydande
verk den dock icke kan räknas.
Musikföreningen har hvilat på sina lagrar
och endast gifvit en repris af Händels Josua,
där, liksom i de flesta af Händels oratorier,
de storslagna körerna erbjuda det mesta
intresset. Den till melodien härligt enkla,
sedermera storartadt stegrade segerkören måste
äfven denna gång bisseras. Bland solisterna
framstodo här fru Edling och hr Smith, och
utförandet var för öfrigt under hr Nerudas
eldande ledning alltigenom utmärkt.
Musikföreningen ämnar på sin nästa konsert bl. a.
uppföra en ny komposition af hr
Stenhammar. 1 förbigående tillåter jag mig att fråga,
huruvida icke Operan, som ju äfven bör
hägna den fosterländska tonkonsten, ämnar
uppföra den unge komponistens, dramatiska
verk »Gillet på Solhaug», som lär vara
antaget till spelning af Berlinoperan?
Filharmoniska sällskapet framförde där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
