Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - En underbar man från vår storhetstid. Af Isak Fehr. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
andra. Så danades hos Olaus denna
ädla och storvulna karakter, hvars i
ögonen fallande djärfva ärlighet och
outtröttliga verksamhetslust gör bilden af
mannen så ståtlig och beundransvärd. Och
säkert har den nu förgätna moderns
varma kärlek och muntra lynne redan skänkt
ät hans barndom det glittrande solljus,
som ännu skimrade i uppsluppen
munterhet, ja pojkaktigt skämtlynne hos Olaus
Rudbeck som 70-årig gubbe. Så hade
han från fädernehemmet fått det rikaste
arf: den gudsfruktan, som är vishetens
begynnelse, allvarliga grundsatser,
mångsidigt intresse, verksamhetsbegär och ett
muntert lynne; korteligen: en sund själ
i en sund kropp.
Det är egentligen tre betecknande
drag från hans gymnäsiitid, som
blifvit bevarade. Hur han redan då
förvånade genom sin händighet och
uppfinningsrikedom; så tillverkade han ett
urverk af trä med slagverk, alldeles efter
sitt eget hufvud. Vidare hur redan då
hans vackra och starka röst förtjusade
såväl genom sitt välljud som genom den
lätthet, med hvilken den återgaf äfven
de svåraste tongångar. Och slutligen hans
missöde, då han vid 16 års ålder af
fadern utrustades med nya och vackra
kläder för att följa med sina bröder till
Uppsala. Ty då fadern märkte, att Olaus
yfdes och hofverade sig öfver sin fina
klädesrock med knappar, blef den stränge
mannen vred, lät honom åter ikläda sig
djäknetröjan med häktor och ännu ett
helt år stanna kvar vid gymnasiet för
att dymedelst grundligt kväsa hos sin
unge son den spirande fåfängan och
flärden. Denna hårda läxa verkade så
kraftigt, att Olaus under hela sitt lif blef
en afsvuren fiende till lyx och prål
särdeles i kläder och aldrig följde modets
växlingar utan gick klädd på sin
ålderdom i kläder af samma snitt och
samma slag, som han begagnat i sin ungdom.
Under detta hans straffår dog Johannes
Rudbeckius. På sin sotsäng fick
biskopen besök af sin unga drottning, den
tjuguåriga Kristina, som då nyligen
öfvertagit regeringen. Vid detta tillfälle fick
han för drottningen föreställa sin son
Olaus.
Kort därefter kom Olaus Rudbeck, 18
år gammal, till Uppsala universitet.
Äfven det sista året af sin vistelse i
Västerås hade han flitigt användt att
förkofra sig i vetande och färdigheter, så
att han genast vid sin ankomst till
Uppsala förvånade genom sina ovanliga
kunskaper och mångsidiga intressen. Med
brinnande kunskapslust hängaf han sig
här åt naturens studium. Han studerade
astronomi, fysik och fysiologi, botanik
och anatomi. Naturvetenskaperna hade
vid denna tid ringa anseende och få
adepter vid universitetet. Ungdomens
kunskapslust låg ej åt det hållet. De
flesta studerade teologi samt klassiska språk
och filosofi. Men man kan dock säga,
att vid universitet strimmor, förkunnande
naturvetenskapernas gryning, belyste den
unge studiosus från Västerås, hvars
ärofulla lott det blef att med skimrande
strålar förebåda och förbereda den svenska
naturvetenskapens vackra dag, som
under 1700-talet klarast upplystes af Karl
von Linné och under vårt århundrade
af Berzelius. Den unge studenten
förtrodde sig åt professorerna Stenius’ och
Francks ledning. Om professor Franck
säger Linné, att han är den förste
botanisten i Sverige. Efter ett par år
koncentrerades Olof Rudbecks hela flit på
utforskandet af människokroppen. Icke
utan afsky och rysning betraktades då
den, som sysselsatte sig med de studier
och öfningar, som leda till noggrann
kännedom om människogestalten, »det stora
världskonstverkets fullständigaste och
fullkomligaste sammandrag, denna
underbara mikrokosmus, denna värld i smått».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
