Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - En underbar man från vår storhetstid. Af Isak Fehr. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 2
ISAK FEHR.
rer, men han tog genast väldet såsom
den, som både kunde och ville härska.
Under nära ett halft sekel var det han
som »höll verket uppe», för att begagna
samtidens språk, den som nu i
verkligheten var universitetets styresman, hvilkens
envälde visserligen bekämpades med både
ärliga och oärliga vapen, men som ur
alla dessa långa och hätska strider
utgick som segrare. Han fick således nu
rikligt tillfälle att tillfredsställa en af sina
hufvudböjelser, begäret att härska. Kring
hans bild, hufvudet högre än de största,
gruppera sig naturligt alla de
sträfvanden och framgångar, som utmärkte
denna tid af universitetets lif.
När Uppsala universitet 1877 firade sin
fyrahundraårsfest, lät det prägla en
minnespenning med 5 bilder, i hvilka de förflutna
seklen, enligt medaljens omskrift, hälsade
nutiden. Midtbilden återger dens
anletsdrag, hvilken mest af alla svenska
kungar gynnat universitetet, konung Gustaf
II Adolf. I Laurentii Petri
vördnadsvärda bild, Sveriges första protestantiska
ärkebiskop, hälsar oss 1500-talets Uppsala,
1700-talets i Karl von Linnés och
1800-talets i . Erik Gustaf Geijers bild. Som
1600-talets störste man vid universitetet
möter oss Olof Rudbeck med kraftfulla
drag. Så har vår tid gifvit sin hyllning
och sitt tack åt den store man, som
under senare hälften af 1600-talet, en ny
Atlas, bar universitetet på sina starka
skuldror.
Att nu genomgå endast det
hufvudsakliga af hvad han härvid uträttade, skulle
således vara att förtälja hufvuddragen af
Uppsala universitets historia under ett halft
sekel, hvartill hvarken utrymmet eller
förmåga på långt när räcka till. Den störste
kännaren af denna historia, bibliotekarien
Annerstedt, säger om Rudbecks rektorat,
att »det gjorde epok i universitetets
historia. Det var som om en ny tid gått in,
full af idéer och sjudande verksamhets-
lust». Samme lärde författare
sammanfattar sina skildringar öfver Rudbecks
storartade verksamhet för universitetet på
följande sätt: »En oegennyttig sträfvan,
lågande kärlek till universitetet, rastlöst
arbete hade ej kunnat försäkra Rudbeck
om den tacksamhet, hvaraf han trodde
sig vara förtjänt utan tvärt om haft en
nästan motsatt verkan. Den
företrädesställning, som naturlig öfverlägsenhet och
kanslerns (M. G. de la Gardies) gunst
skapat, hade endast retat sinnena.
Alldeles oförskylldt kom dock ej olyckan, ty
— — hans regemente var stundom
godtyckligt och hans uppträdande ej alltid
hänsynsfullt. Men afväger man opartiskt
förtjänster och fel, så faller domen
afgörande till Rudbecks förmån. Han
beräknade visserligen ej medlen rätt utan såg
blott på målet, han öfverskattade egna
krafter, underskattade andras och hade
för liten syn för deras egenheter samt
för den styrka, som ligger i fasta,
lagbundna former. Hans motståndare åter
kunde ej fatta det stora i hans
personlighet eller lyfta sig till hans uppfattning.
För dem var denna öfversvallande
lifskraft, denna verksamhet utan rast, som
bortom hvarje mål satte ett annat,
ofattlig och nästan osympatisk. De kände
sig däraf obehagligt berörda, medvetne
i sitt inre af sin underlägsenhet i
afsik-ternas renhet, viljans styrka och
hängifvenheten åt en hög uppgift. Här möttes
för mycket af hvardagslifvets prosa och
af en högtflygande entusiasm; och ingen
ville eller kunde förstå den andre. Men
mellan sådana element måste en konflikt
förr eller senare inträda; den blef
oundviklig, då de egna ekonomiska intressena
kommo med i spelet. Och så fort det
blef synbart, att stödet från ofvan skulle
svika, gåfvo lidelserna sig luft, och alla
föllo öfver den ensam stående. Med
hvilka känslor Rudbeck mottagit detta
anfall, därom bär hans försvarsskrift nog-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
