Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - I myrornas trädgårdar. Af Gunnar Andersson. Med 9 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86 GUNNAR ANDERSSON.
parti (bild 3). Just som
detta och hon själf äro
färdiga att falla till marken,
gör hon en rask vändning
och kastar det och sig upp
på den kvarvarande
bladkanten. Några afvägande
rörelser, ett nytt grepp, och
med en otrolig säkerhet är
bladbiten placerad på
hufvud och rygg med
tyngdpunkten rätt afvägd. Med
en börda vanligen 2 å 3
men ofta ända till 9 à 10
gånger så tung som bäraren
själf, börjar myran nu sin
vandring mot hemmet.
Utför trädet går det raskt
nog (bild 4), värre blir det
att nå fram till den fast
lagda stora myrlandsvägen.
Ungefär en meter från
marken hvilar ett ormbunksblad mot
stammen, vägen går nu utmed dettas
medelnerv ned på marken. Här möta dock
oöfverstigliga hinder, och ett nytt
ormbunksblad måste väljas, och öfver nya
grenar, blad och bladskaft bär det af,
tills plötsligt en afgrund öppnar sig. Den
gamla vägen har störtat in, det
bladskaft, som nyss bildade bron, har fallit
ned i djupet, bladbärare efter
bladbärare kommer, trängsel och panik
uppstå. Då kasta de närmast afgrunden
stående sina bördor, tränga bakåt, och
hela samlingen ger sig ut på
upptäcktsfärd efter en ny väg. Snart lyckas en
på en omväg uppnå den gamlas fort-
lui.n 4.
Myror hembärande
afklippta bladbitar.
Naturlig storlek.
sättning, så ännu en, och inom några
minuter äro fyra, fem nya vägar
upptäckta, af hvilka dock inom en kvart
alla utom en, den kortaste, äro
öfvergifna. Öfver ett några millimeter bredt
stycke af ett torrt gammalt blad bär det
uppför, så vidare öfver en rännil och
upp för dennas »dalgång», fram till den
banade vägen. Under de tillryggalagda
80 m. har riktningen oaktadt
terrängsvårigheterna hållits så godt som rakt pa
hemmet, och äfven under de sista 20 m.
blir förhållandet detsamma. Vägen är
nu flera centimeter bred, noga byggd,
öfver långa sträckor öfverbyggd och
vårdas omsorgsfullt af skaror af vägarbetare,
som bära bort hvarje sandkorn, som
faller på densamma, lägger den i kurvor
kring större föremål, som äro omöjliga
att borttaga, med ett ord göra allt hvad
göras kan för att hålla den i bästa skick.
Bladbärarne skynda också fram med
en hastighet af ända till omkring tvä
och en half meter i minuten och ha
också snart nog nått målet för sin
vandring, myrboningarne.
På marken, i multnande träds ihåliga
stammar, under stora blad, i
trossbottnar, så godt som öfverallt kunna dessa
finnas, äfven om de olika arterna helst
uppsöka något så när likartade ställen.
Hur än läge och yttre form växla,
innandömet är öfverallt detsamma. Barken
pä den murkna trädstammen i skogen
såväl som det på strån och rötter
uppgillrade taket af små bladbitar på ängen
döljer en lucker, mjuk, gråaktig bildning
påminnande om en vanlig storporig
tvättsvamp (bild 5). Denna alltid på något
sätt för ljusets direkta inverkan skyddade
massa är myrornas trädgård, f denna
hålla de en svamp i fångenskap, nära
den, vårda den, men tvinga den ock att
utveckla sig på ett onaturligt, men för
dem gynnsamt sätt.
Lyftes trädgårdens tak undan, ligger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
