Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Huru fröken Caroline blef min moder. Af Gustaf Wied. Öfversättning från förf:s manuskript af Algot Ruhe - Reseminnen från Kreta. Af Sam Wide. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77
1895! • ■ ■ I Köpenhamn finns ett kontor,
där man far sådana där upplysningar»,
tillade jag för att gifva nödigt eftertryck
åt mitt uttalande.
Då fröken stod och stirrade i
marken utan att svara, tog jag ånyo till
orda, ty jag ville segra.
»Var icke fröken Cathinka v. Haven
på sin tid lärarinna på Billesholm vid
Slagelse?» frågade jag inkvisitoriskt.
»Jo, jo», stammade den gamla damen,
»å Herre Gud, var det inte det jag tänkte!»
»Hvad tänkte ni?»
»Ack min Gud, hvem kunde tro.
detta, hvem kunde tro det!»
»Där ser ni!» sade jag triumferande.
»Och på Billesholm var det som er
syster ...»
Fröken mumlade halfhögt något, som
jag icke kunde höra.
»Hvad säger ni?» frågade jag.
»Vi ha bägge varit lärarinnor på
Billesholm», kom det stilla, »både min
syster och jag.»
»Hvad, har ni varit det också?»
frågade jag, anande oråd.
»Ja, först var jag där ett års tid, men
så blef jag sjuk, och då öfvertog min
syster platsen.»
»Ja visst!» nickade jag ifrigt, »och så
var det hon fick . . . och så var det jag
blef. . .»
»Nej», sade den gamla damen med
nedslagna ögon och skälfvande röst, »nej.
min syster Cathinka ligger ren och
obe-fiäckad i sin graf, det vet jag, det kan
jag vittna inför Gud, så sant som hon
nu ser ned till mig. från sin ljusa
himmel! De upplysningar. . . de
upplysningar man gifvit er, de gälla icke henne...
de ... de ... de gälla en annan. . . . Man
måste hafva förväxlat namnen. ... O
min Gud, o Gud, o Gud. . . det var ju
jag, som råkade illa ut, det var ju jag Id
bröt det plötsligt fram, och hon sjönk
förkrossad ned pä den lilla gröna soffan,
slog händerna för ansiktet och snyftade.
»Och så togo de ju barnet ifrån mig»,
fortfor hon, »och sedan berättade de,
att det dött. . . . Ack Herre, Herre Gud,
att straffet skulle komma efter så många
års förlopp!... Jag hade ju nästan
alldeles glömt bort det! ...»
Ett ögonblick stod jag fullkomligt
handfallen och stirrade vildt på den
stackars gamla fröken.
Men därpå tog jag henne beslutsamt
i mina armar och erkände henne som
min moder.
Och under leende och tårar och blyga
smekningar pä mina kinder försäkrade
hon mig, att hon var så glad, så glad
öfver att hafva återfunnit mig!
RESEMINNEN FRÅN KRETA.
Af SAM WIDE.
Med 4 bilder.
O
\ R j895 ’ slutet af januari företog
/ V jag från Atén en resa till Kreta.
J~ Jag ville taga närmare
kännedom om denna märkliga ö och önskade
särskildt studera dess minnesmärken från
den klassiska forntiden. En resa till Kreta
anses till och med bland de resvane
arkeologerna i Atén såsom någonting
ovanligt, och under de senare åren har man
vid anordnandet af en sådan resa måst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
