Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Kors och halfmåne på Kreta. Af John af Klercker. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
JOHN AF KLF.RCKER.
vägrat att gifva sig, och när intagandet
skedde, sprang af obekant anledning ett
krutmagasin i luften, hvilket vållade stor
manspillan.
Under denna fas af upproret intogo
öns guvernör Mustafa Pascha och
sultanens särskildt ditsända specialkommissarie
i alla afseenden en korrekt hållning. När
de muhammedanska invånarne, som
lif-vades af rashat och hämdbegär mot sina
kristna landsmän, anhöllo att få väpna
sig och bilda friskaror, så vägrade paschan
detta under förklaring, att kriget af
humanitära skäl endast finge föras med
reguliära trupper, och den turkiska
regeringen lade inga väsentliga hinder i
vägen för den massexport af kristna
flyktingar till Grekland, som ingick i
kommittéens planer. Efter Arkadis fall lät
Porten själf föra de öfverlefvande i
säkerhet till Grekland.
Från fastlandet anlände under hösten
nya frivilliga, bland andra den
framstående medlemmen af Paris-kommunen
Gustave Flourens med ett antal forna
gari-baldister, och Bysantios friskara, hvilken
medförde ett par små kanoner. Efter att
fåfängt hafva sökt attackera fortet Kisamo
Kastéli i nordvästra hörnet af ön blefvo
insurgenterna under vintern 1866—67 in"
stängda på den vilda bergsplatån Omalos
midt i Hvita Bergen. Vid sitt
framträngande mot norr för att uppnå låglandet
vid Khaniå-viken hade Zambrakakis
afdelning blifvit tillbakaslagen vid Lakhos;
och från väster trängde turkiska trupper,
från forten Selino Kasteli i sydväst och
Kisamos Kasteli i nordväst, Koroneos
och Bysantios skaror öfver Haghia Iréne
och Khosté in bland bergen. Den sista
öppna kommunikationen med sydkusten
genom det berömda passet Ruméli
af-skars genom trupper, som efter
bombardemang af kustbyarne landsattes vid
kusten nedom Haghia Ruméli.
Insurgenterna, som bortskjutit sin ammunition,
tvungos nu att retirera från Rumelipasset
öfver byn Samaria och uppför Xilo Skala
till Omalos högplatå.
Hade turkarne nu med stränghet
uppehållit blockaden både till lands och
vatten, skulle insurgenterna snart varit
nödgade att gifva sig. Så skedde icke, och
Koroneos bereddes tillfälle att
undkomma till de centrala delarne af ön, där
han på sluttningarne af Idaberget
sammandrog nya insurgentskaror, förstärkta
af frivilliga under den gamle maniotiske
insurrektionsledaren Petropulaki.
Zambrakakis instängda afdelning erhöll genom
denna diversion åter luft och lyckades
öppna kommunikation med den
sfakioti-ska och selinotiska kusten, dit den
atenska kommittéens blockadbrytare
Arkadi öfverförde stora mängder af
ammunition och lifsmedel. Arkadi var en
hjulångare, som inköpts i Liverpool och
som redan förut tjänstgjort såsom
blockadbrytare under amerikanska
inbördeskriget, och den gjorde under våren 1867
regelbundna turer mellan Syra, en af de
grekiska cykladerna, och Kretas sydkust.
En stor del af det, som på detta sätt
insmugglades, synes dock icke hafva
kommit de opererande insurgentafdelningarne
till godo, då kustbefolkningen betraktade
dessa varor som god pris och behöll
dem. Hela tillförseln af
krigsförnödenheter skedde föröfrigt på ett fullkomligt
hufvudlöst sätt, de olika
understödskommittéerna saknade samband sinsemellan,
och insurgenterna hade icke upprättat
någon verklig centralmyndighet på ön,
som kunde sörja för fördelningen till de
olika stridande afdelningarne. När man
därjämte betänker det oerhörda slöseri
med ammunition, som kretenserna älska
att bedrifva, så är det icke underligt, att
de stora penningesummor, som från
Grekland och Europa offrades på revolutionens
sak, icke åstadkommo några motsvarande
resultat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
