Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Om stadsplaner med särskild hänsyn till svenska förhållanden. Af Fredrik Sundbärg. Med 18 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
FREDRIK SUNDBÄRG.
RÅDHUSET I VADSTENA.
För bevarande af interiöreffekten eller
den slutna vyn undveko de gamle dels
att till torgen sammanföra alltför många
stora gator, dels särskildt att låta dessa
(såsom de numera nästan alltid få göra)
skära hvarandra i torgets hörn, ty
därigenom uppkomma afbrott i den
arkitektoniska omramningen, tomrum, hvilka
de icke älskade. Ofta ser man alltså
en nödig tvärgata mynna till
hufvudgatan strax på sidan om torget, såsom vid
domplatsen i Ravenna och vid
rådhustorget i Vadstena.
Genom dylika finter samt — där man
så hafva kunde — genom
arkadgångar, portiker,
ga-tuhvalf o. dyl. fyllde de
gamle tomrummen i vyn,
och den harmoniska
totaleffekten visar oss, att de
icke missräknade sig. Sitte
lämnar en grundlig analys
af en mängd erkändt sköna
stadsplatser så väl i Italien (S.
Marco-platsen i Venezia, La Signoria i Firenze,
m. fl.) som i Tyskland och andra länder.
(Vi påminna här om Rådhustorget i
Lybeck,1 torget i Braunschweig m. fl.).
Helt naturligt framträda typerna
svagare, ju högre mot norden vi komma.
Dock kunna vi äfven i Sverige, oaktadt
tidens omilda framfart med våra städer,
ännu finna exempel på samma tendens.
Ett sådant är det nyss nämda torget i
Vadstena med det intressanta rådhuset,
kanske det enda från renässansen
bibehållna rådhus vi i Sverige äga. Vidare
de flesta öppna platser i Visby, det
visserligen vanställda Stortorget i
Stockholm, Birger Jarls torg på
Riddarholmen o. s. v.
En alldeles motsatt sträfvan röjer sig
vid anläggandet af moderna öppna
platser: här är det iust öppenheten som man
söker såsom dygden. Man sammanför
dit så många hufvudgator som möjligt,
och man låter dem nästan alltid skära
hvarandra i torgets hörn, —• helt
naturligt af det skäl, att den öppna platsen
vanligen ingenting annat är än en —
kanske flera — tomma rutor i
schackbrädet (fig. sid. 156). Också blir
tomheten det öfvervägande intrycket af en
dylik plats.
För att omväxla med
rektangelplatserna har man i kontinentens storstäder
uppfunnit rundplatserna, ett motiv som
man med förkärlek kastat sig öfver
också i Stockholm och som
därifrån spridt sig till
många af våra
landsortsstäder. Detta andra
slag af tillåtna moderna
planformer (ty såsom
regel gäller åtminstone
hos oss att »tertium non
datur») skänker ögat en-
RADHUSTORGET
I VADSTENA.
DOMPLATSEN I
RAVENNA.
1 Afbildadt i Ord och bild 1896, sid. ic
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
