Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Skånsk vår. Af Paul Rosenius. Med 4 bilder af Bruno Liljefors - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKÅNSK VÅR.
219
och vänligt tindra majvifvornas små röda
stjärnor.
Så kommer jag in under fullöfvade
bokar. Det ligger en sällsam dager
härinne, dit solljuset silas genom ljusgröna
hvalf. Det är så tyst härinne, ty
ljudlöst fällas bokarnes knoppfjäll, och
vindsuset tonar bort bland fuktiga, finhylta
blad, som falla ihop som silke för
fläk-tarne, lent fladdrande på mjuka, halft
hängande rankor. Det är så svalt
härinne, där löfmattan ligger i dunkel, blott
här och där med dallrande stänk af solen.
Där marken är fuktigare, växa
sippe-bladen högt och tätt, vildlöken skjuter
saftiga, mörka blad, och skogsvioler
trängas med stjärnblommor och vippört,
gul-sugor och solögon.
Nu blänker Yddingen fram mellan
bokarnes stammar. Dess vatten går i
små gråvioletta vågor. I brynet vaja för
vinden fjolårssäfvens vippor och
kafvel-dünets upprifna ull. Men närmare land
står starren i vattnet, i täta, saftigt gröna
stånd, och kalmusbladens klingor böja
sig för vinden. Och mellan det gröna
är det gult af kabbalök och hvitt af
vat-tenklöfverns skäggiga klasar. På andra
sidan sjön står skogen — gulgrön bok,
enstaka ekars olivbruna grönska och
nederst vid stranden dunkelt grönbruna
alar. Och bortom skogen bölja skogar
så långt ögat når, här och där med
afbrott af vattenblänk eller öppen jord.
Stråk på stråk hvälfva de sina mjukt
vällande, vänt sammanflytande kupoler,
allt mera höljda i fjärrdagerns dis, allt
tätare svepta i vårens ljus och vårens
värme och ett drömfint flor af
himmelsblått.
STARE.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
