Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Ett besök på tempelplatsen i Jerusalem. Af Knut Tallqvist. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
KNUT TALLQVIST.
pelaren med sin bladsmyckade kapitäl
tillhöra det byzantinska tidehvarfvet.
Längst i söder befinner sig en
igenmurad dubbelport. Uppförd af väldiga med
ornament smyckade stenar tyckes den på
grund af sin ålder och sitt läge vara en
af de s. k. Huldaportarna, genom hvilka
man från söder kunde stiga upp till
templets förgård.
Äter beträdde vi tempelplatsen och
vände oss till dess sydvästra hörn.
Schei-ken trädde in genom en liten dorr, tände
ett ljus och förde mig utför en lång mörk
stentrappa. När vi stigit minst trettio
trappsteg nedåt, kommo vi till en
kammare, inredd till bönerum. Den omtalas
redan af Ibn Abd Rabbih (c. 900) under
namnet Marias, Jesus’ moders, mihräb.
Här visas Jesus’ vagga. Den redan
nämda författaren Nåçir skrifver: »Här finns
sedan gammalt Jesus’ vagga. Den är af
sten och tillräckligt stor för att en man
kan förrätta, sin bön i densamma, hvilket
äfven jag gjorde. Vaggan är fäst i
marken så att den icke kan röras. I denna
vagga låg Jesus såsom barn, då han
talade till folket.» Nåçir tillägger: »på
denna plats, säger man, föddes Jesus —
frid öfver honom. I en pelare är
intryckt ett märke såsom om en person
fattat i stenen med två fingrar. Man
berättar, att Maria, medan hon var i
födelsevånda, gripit i pelaren och intryckt
detta märke i stenen.» Jag kan endast
intyga, att detta öfverensstämmer med
scheikens berättelse’och med det jag själf
såg. Denna legend har måhända
uppkommit däraf att de judiska kvinnorna
här plägat invänta sin nedkomst. Här
tyckes i tiden befunnit sig ett
»gudaföderskan kapell».
Från Jesus’ vagga kommo vi till ett
storartadt underjordiskt rum. Det bildas
af tretton tunnhvalf, som uppbäraf af 88
pelare. Det imposanta byggnadsverkets
ändamål är att åstadkomma en större
plan yta för tempelarean. Det är till stor
del uppfördt af urgammalt material.
Likartade underbyggnader funnos på Jesus’
tid, och terrängförhållandena göra det
tämligen säkert, att redan Salomo byggt
dylika substruktioner. Araberna beteckna
dem som ett verk af Salomos
underdåniga hjälpare — dämonerna. Och
likasom för att visa, att vi icke befunno oss
på någon helig ort, begärde den vördige
scheiken en cigarrett, som han rökte med
god smak, medan vi vandrade i de svala,
af en matt dager upplysta rummen.
Sagan förmäler, att Salomo här förvarade
sina hästar. Säkert är, att tempelriddarne
inredt detta rum till stall. I väggarna
sitta ännu järnringar, i hvilka djuren voro
fastbundna. I dessa rum höllo sig många
judar gömda under Jerusalems belägring.
Fordom kunde man komma till dessa
rum och tempelplatsen genom två
portar, hvilka ännu kunna skönjas. Den
västligare, som är känd under namnet
»porta triplex», hvilar på klippgrunden
och tyckes därför vara urgammal. Här
gick säkert Jesus mången gång, när han
uppsökte sin omtyckta promenadplats i
Salomos hallar längs tempelplatsens östra
rand.
Emellertid voro våra cigarretter
ut-brunna. Vi gingo åter upp i dagsljuset
och bestego den östra stadsmurens
tinnar öfver Kidrondalens bråddjup, där graf
ligger vid graf och vård vid vård. En
förtjusande utsikt öfver tempelplatsen och
staden i väster, Oljoberget med
Getsemane trädgård i öster! I forntiden, då
Kidrons nu utsinade böljor sköljde
tempelmurens fot ett par tiotal meter under
den nuvarande jordytan, måste denna
anblick hafva varit ännu mera storslagen.
Kanhända afses denna punkt med
»tempeltinnar», på hvilka djäfvulen frestade
frälsaren. Icke utan sinne för platsens
imponerande läge förlägger den
muhammedanska legenden den yttersta domen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
