Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Skandinavisk musik. Några ord med anledning af musikfesten. Af Magnus Josephson. Med 8 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286
magnus josephson.
johan svendsen.
tagen af helt andra än musikaliska värf;
så grundade han i Berlin ett ortopediskt
institut och var på äldre dagar under flera
år disponent vid ett glasbruk i Norrland;
i sin musik strängt fotande på klassisk
tradition, var han dock en framsynt ande,
som i sina kammarmusikverk intog en fullt
modern och själfständig hållning samt hade
afgjorda sympatier för sådana musikaliska
revolutionärer som den geniale abbé Liszt;
genom begåfning och kunskaper framför
allt absolut musiker —- B:s instrumentala
storverk är symfonien i g-moll— har han dock
på samma gång skrifvit vår värdefullaste
opera, nämligen »Estrella da Soria». I
sin dramatiska musik utgår Berwald från
Cherubini, och liksom i dennes operor
finner man äfven i Berwalds Estrella nästan
allt för mycken gedigen musik och för
litet af rörligt dramatiskt lif. Men »Estrella
da Soria» är i alla fall ett nobelt och fint
verk, vår främsta klassiska opera, som det vid
en musikfest som denna hade varit på sin
plats att presentera för publiken, hvilken
då hade fatt göra en synnerligen värdefull
bekantskap, låt vara att dess dramatiska
stil icke längre är den gängse och att dess
text icke är bland de bästa. Berwald hade
alltid otur med sina operatexter, något som
möjligen berodde på hans bristande
litterära insikter. Rent af omöjlig lär libretten
vara till hans andra stora opera
»Drottningen af Golconda», ett verk som nu i
30 år legat i godt förvar i Operans arkiv.
Skall det ligga där till domedag och icke
ens något af dess musik räddas för
konsertuppträdanden r Det är öfver hufvud
taget ett egendomligt förhållande med
Berwalds kompositioner, att de än, i dag äro
blott till minsta delen eller åtminstone icke
på långt när i sin helhet kända. Härom
året framdrogs t. ex. en violinsonat,
hvarom intet förut försports, och den visade sig
vara ett mästerverk. Huru många dylika
finnas månne ännu i de Berwaldska
gömmorna såsom okända manuskript?
- Berwald var dock väl representerad med
sin g-moll-symfoni -— två andra symfonier
finnas i behåll men uppföras egendomligt
nog aldrig — och sin Ess-dur-kvartett,
ett sällsynt fulländadt verk med ett ädelt
sjungande adagio och ett konstrikt arbete
inom den mest sammanträngda form. Men
en annan värdefull svensk komponist hade
helt oförtjänt råkat att nästan alldeles blifva
bortglömd. Kanske ansåg man sig icke
ha några förpliktelser till honom, efter som
han hadeden oturen att ännu vara i lifvet?
Huru som helst hade Emil Sjögren haft
rättighet att få sin lyrik något bättre
företrädd. Den som sjungit både Ibsens
Bergmand, Björnsons »Det förste möde»,
Drachmanns Tannhäuser-sånger, Gellerstedts
vaggvisa –– för att blott ta några nära till
hands liggande exempel — och sjungit dem
så som Sjögren, den hade haft anspråk på
att bli något mer fylligt representerad. Att
påminna om Sjögrens alla sånger kan för
öfrigt icke falla mig in, de sjungas ju
öfver hela landet och äro tillräckligt kända.
Men af hans större verk borde icke den
så förträffliga kantaten vid Johannes’
kyrkas invigning få bli alldeles bortglömd, hans
glänsande och populärt hållna bacchanal
hade varit ett lämpligt festnummer, likaså
hans festspel för orkester, skrifvet för
konstnärsmötet i Göteborg, men aldrig utfördt
i Stockholm, likaså hans begge
violinsonater eller något af hans så förträffliga
pianomusik, Novelletter, Erotikon, Tankar från
nu och fordom m. m., som man nästan
aldrig får höra spelas offentligt, och likaså
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
