Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Modern konstindustri på utställningen. Af Carl G. Laurin. Med 27 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
cari, g. laurin.
bygga på barndomsintrycken och bada
sitt hjärta i de skönhetsskatter, som ej
köpas för penningar utan tilldelas hvar
och en i den mån han förtjänar dem.
Alla människor kunna köpa
konstindustri eller rättare borde köpa endast
konstindustri. Allt kan få konstens
prägel, hvarje glas, lås, tallrik, bok,
roddbåt, tapet böra vara i högsta mening
vackra. I sista hand beror allt på
allmänhetens smak. Förnäma
axelryckningar och veklagan med likatänkande hjälpa
ej konstindustrien; är allmänheten
konst-obildad, sä skapas varor, den inköper,
efter dess beläte. Konsten kan föra sitt
lif utan större sammanhang med den
stora publiken. Ej så konstindustrien. Alla
föredrag, tidskrifts- och tidningsartiklar
verka föga, om ej jordmånen är beredd
redan i skolan. Nyligen har man i
Hamburgs flickskolor infört handledning i
blomisättning och val af blomvaser. Ett
sådant praktiskt grepp är mer värdt än
alla teorier. Från början måste man göra
klart för sig, att nu, då traditionens tråd
afklippts och folket saknar den ledning,
den historiska erfarenheten i teknik och
smak gifver, den naturliga människan
intet eller så godt som intet förnimmer
af det skönhetens rike tillhörer, eller för
att citera Edmond de Goncourts boutade:
»Det sköna är det, som förefaller den i
konst obildade motbjudande.» Det där
talet om den sunda oförvillade blicken
för skönheten, som lär finnas hos den
icke förkonstlade människan, får väl
lämpligen förvisas till de stilla nejder, där
Voltaires och Rousseaus ädla, fromsinta
indianer hafva sin varelse. — Det är
»handlingens propaganda» det kommer
an på, ty teoretiskt kan man ej förklara
det sköna.
Man behöfver ej gå många steg på
utställningen för att se, hur främmande
allmänheten är för /éwz^-industrien. På
de ställen, där den saknat direkt konst-
närlig ledning, ha de mest hidösa saker
sett dagen. Gå t. ex. igenom afdelningen
för husslöjd! Det är nedstämmande att
se så mycken flit och samvetsgrant,
tidsödande arbete, som med få men utmärkta
undantag vittnar om den gräsligaste
misshandel af alla möjliga och omöjliga
o-smälta stilarter. Nästan endast de rena
kopiorna ha något värde, och dessa kunna
ej vittna om själfständigt skönhetssinne.
Intet är onödigare än fula
prydnadssaker. Kan det vara någon idé i att
personer, som i sitt dagliga lif äro utan
erfarenhet af hvad som menas med
förfinad lyx, utan handledning eller med en
inkompetent dylik välja färger, måla,
sy och snickra på Guds försyn
praktstycken påminnande om dessa
negergeneraler i guld- och silfverga]oner och med
en uniformsmössa bakfram på det ulliga
hufvudet? Nej, alla som arbeta med sina
händer skola ej göra salongsprydnader.
Det finnes så många vackra väfnader,
så mycket reelt och vackert — ty vackert
måste det vara — träarbete, passande
för enkla hem, hvilket rätt användt gör
dessa hem i sin art lika stilfulla som de
dyrbaraste praktrum. Den träslöjd och
de väfnader, som höra till denna art, och
den är både rikligt och väl företrädd
inom afdelningen husslöjd, detta goda
svenska arbete ser man med glädje och
stolthet. — Klart är, att bland en så
olikartad samling saker äfven finnas goda
prydnadsföremål, men dessa äro i regeln
förfärdigade af mera konsterfarna
personer.
Fröken Nina Geijer, Vänersborg,
utställer två särdeles väl och kraftigt i trä
skurna möbler, en bänk och ett skåp,
och fröken Lydia Lindbergs gyllenläder
är synnerligen lämpadt till dekorering af
matsalar, skärmar m. m.; mönstren äro
väl valda och det mödosamma arbetet
noga utfördt.
Lyckliga resultat af återupplifvande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
