Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Modern konstindustri på utställningen. Af Carl G. Laurin. Med 27 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354
cari, g. laurin.
skylt för ringklocka. skulptur i brons af
theodor Lundberg. Inkoft for Danska
konstindustrimuseet.
tierad lifsnjutning, som är utmärkande för
vårt århundrade, har utbildningen af
bordets nöjen intagit en rättmätig plats ej
minst i vårt land, om också tyvärr den
estetiska smaken, då det gäller ett väl
dukadt bord, ännu är en »ancilla» ät den
gastronomiska. Brillat-Savarin säger, att
nationernas öden bero på deras sätt
att nära sig. Skulle han därmed mena,
hur eller på hvad de äta, skulle ej många
stå profvet. Djupsinniga ord äro sagda
om bordets dukning. Jakob von Falke
varnade för höga vaser, hvilka skymde
gästernas ansikten. kostas jardiniére
med delfiner i rödt glas, hvars make — ett
superbt exempel på originaliteten i
mönster — i något större format finnes på
ryska afdelningen, passar på ett
middagsbord. Blomisättningen, denna ytterst
försummade konstgren, bör helst utföras af
en japan, ty i Japan är konsten mest
drifven, och i London lär det förekomma,
att japaner använda timmar för att pryda
middagsborden. Baffiers fruktskål af
tenn (tvenne bondkvinnor bärande en korg
mellan sig) har en allvarlig och ståtlig
hållning och skulle, fylld med mörkröda
drufvor, vara af vacker färgverkan.
Samme konstnärs saltkar af tenn är ett
praktstycke af en märklig schwung och
originalitet. Till frukostservis föreslås
rörstrands af Wallander komponerade
hvita fältspatäkta servis med blå
svärdsliljor. Af de danska mycket dyrbara
serviserna är den s. k. delfinservisen (de röda
blommorna i öfverglasyrmålning) kanske
vackrast. De mörkblå kanterna mot den
mjölkhvita botten och de starkt röda
blommorna passa på ett ovanligt sätt
tillsammans.
Glas finnes på utställningen i rikt
urval. Kosta och Reijmyrf, hafva drifvit
slipningen af glaset nästan till öfverdrift
och öfverlastning. Man saknar dock den
vackra engelska »pine»-slipningen. Bägge
glasbruken visa, att de följa med, vare sig
det gäller att kopiera de gamla glasen
eller finna lätta och vackra former för
de moderna, som alldeles släta, blott
försedda med ett litet monogram eller
vapen, låta glasets klarhet och formens
elegans bäst komma till sin rätt. Af färger
förekomma egentligen endast tvenne,
skärt-rödt och grönt, den senare dock ej i
nyansen »fahlgrün», fast denna färg ger en
mera distinguerad ton åt rhenvinglasen.
Sättet att på samma glas hafva foten
hvit och det öfriga grönt eller t. o. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
