Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Svenska flottans utveckling under Oscar II:s regering. Af Seth von Konow. Med 10 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
402
seth von konow.
åtminstone ett barn af den nuvarande
tiden.
I mer än ett halft sekel — alltifrån
förlusten af Finland — hade den
ofvannämnda fejden om sjövapnets inre
organisation pågått, och vid här ifrågavarande
epok hade åsikterna någorlunda enats.
Föregående årets riksdag hade gillat det
framlagda förslaget till flottans och
skärgårdsartilleriets sammanslagning, och 1873
ägde sammanslagningen rum. Härmed
var den första stora minnesstenen rest
på den 25-års-väg, som utgör föremålet
för denna uppsats. Ja, kanske den äfven
förtjänar att utmärkas som den största,
ty genom detta steg blef ett
oundgängligt villkor uppfylldt för sjövapnets vidare
utveckling. Denna utveckling har, såsom
af det nedanstående skall framgå, varit
storartad; den har varit genomgripande
inom sjövapnets alla grenar, och det har
varit konung oscar II förbehållet att
efter 25 år af sin i alla hänseenden för
vårt land lyckliga regering se sitt
älsklingsvapen pånyttfödt och kraftigaomän
ej talrika skepp med nutida kanoner föra
omkring den af honom så skönt besjungna
tretungade flaggan.
Att materielet till dessa skepp,
kanoner och projektiler hufvudsakligen
hämtas ur Sveas eget sköte, minskar säkert
ej tillfredsställelsen hos den högststående,
liksom ej heller hos den lägst ställde, i
hvars bröst ett svenskt hjärta klappar.
Låtom oss kasta en blick på sjö
vapnets flytande materiel vid ingången af
är 1872!
Den krigsdugliga delen däraf
utgjordes utaf:
4 monitorer (à 6—7 knop),
3 mindre pansarbåtar (à 6 knop),
i ångfregatt (vår första och sista;
färdig 1862),
3 ångkorvetter och
10 kanonbåtar, förutom några smärre
chefs- och transportfartyg.
Öfversätter man betydelsen af denna
flotta på t. ex. 1788-talets språk, så må
man säga, att hon vansläktats. Då ägde
vi 26 linieskepp och 16 fregatter,
förutom 176 fartyg tillhörande
skärgårdsflottan. Det vill säga, att vi den tiden
med 26 fartyg kunde möta lika många
af världens kraftigaste skepp och med
16 andra utföra rekognosceringstjänsten
efter alla konstens regler vid den tiden.
Om vi skärskåda ofvanstående
skeppslista för 1872, så finna vi, dels att
ångan gjort sitt inträde öfverallt, om hon
än på flertalet fartyg icke förmått
uttränga seglen, dels äfven, att pansaret
trädt i stället för ekvallarna på några af
fartygen, nämligen de af monitor-typen.
Denna monitor-typ, hvartill äfven må
räknas de ofvannämnda pansarbåtarna,
har sitt särskilda intresse för oss svenskar
genom att dess konstruktör, John Ericsson,
var en svensk. Denne genialiske ingeniör,
som i vårt fattiga land icke kunde få luft för
sitt snille — om jag så får säga —, drog
till England med sitt förslag att ersätta
ångfartygens skofvelhjul med en
undervatt-net dold propeller. Icke ens i guldpundens
land kunde hans lyckade experiment
tränga sig fram, hvadan han begaf sig
till Amerika, där hans idéer upptogos
och hans snille värderades. Kom så
inbördeskriget mellan Syd- och
Nordstaterna. De förra läto bepansra och med
ramm förse en träfregatt, Merrimac, som
därigenom blef vida öfverlägsen något
af Nordstaternas fartyg. Nu lade
Nordstaterna beslag på John Ericssons
uppfinnaregeni. Efter hans förslag byggdes
ett pansarfartyg, olikt allt hvad man
dittills skådat —• ett fartyg som knappt var
synligt öfver vattnet med undantag af
det väl bepansrade torn, innanför hvilket
två 11-tums kanoner dolde sig. Detta
fartyg kallades Monitor, och den lyckliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
