Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Några ord om min resa genom Asien. Af Sven Hedin. Med 10 bilder, hvaraf 8 efter teckningar och fotografier af författaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
430
sven hedin.
min ridkamel på färden till lop-nor.
arbor, höga tvåhjuliga kärror med
betydlig bärkraft och dragna af tre hästar,
af hvilka de två äro anspända i långa
rep, den tredje går mellan skacklorna.
Arborna skrida långsamt och knarrande
fram genom det djupa dammet på
landsvägarna, och bjällerklangen från hästarna
ökar ytterligare det söfvande i detta
fortkomstsätt. Då man stannar öfver natten
i ett karavanseraj, måste en man sofva
i hvarje kärra för att skydda bagaget
mot tjufvar. Från Ping-fan till
Liang-tscheo utmed stora muren i Kan-su
färdades jag också med dylika åkdon, och
från Kwei-hwa-tschung till Kalgan i en
liten kinesisk kärra af samma slag som
mandarinerna vanligen nyttja. Från
Kalgan till Peking, där vägen är bergig och
stenig, betjänar man sig bäst af bärstol
(tå-djå), buren af två mulåsnor, men
låter bagaget gå med karavan.
I de vilda höga trakterna i norra
Tibet utgjordes min karavan af hästar,
kameler och åsnor, och jag fann, att
kamelerna bäst stodo emot strapatserna i dessa
nejder, där man kan få vandra i en vecka
eller tio dagar utan att se en betesplats;
90 % af karavanen omkom af
utmattning och hunger; af kamelerna gingo
blott 50 % förlorade.
Till ökenfärderna i Takla-makan och
till Lop-nor voro naturligtvis kameler de
enda användbara djur. Jag hade en
kamel, som under 13 dagar icke fick en
droppe vatten, men sedan vi nått
Kho-tan-darja och han fått dricka och äta
sitt lystmäte, dog han. Den bästa tiden
att korsa sandöknen är januari och
februari, ty då infaller kamelernas
brunsttid, och de äta då obetydligt, hvartill
kommer att de i kylan kunna försaka
vatten mycket längre än under den varma
årstiden. I afseende på bete behöfver
man icke heller oroa sig för kamelerna,
ty de äta nästan hvad som helst, men
de fördärfvas snart, om man
öfveransträn-ger dem, och man gör klokt i att unna
dem minst hvar fjärde dag till rast.
Endast vid nedre Tarim och på
Lop-nor hade vi tillfälle att använda kanoter
till färdemedel; på sjön erbjuda de det
enda möjliga sättet att taga sig fram,
och utmed floden öfverträffa de alla
andra transportmedel, om man icke har
allt för stort bagage, då man äfven här
måste använda karavan.
I afseende på proviant fann jag, att
européen med fördel kan lämpa sin
matsedel efter bruket i de trakter, där han
drager fram. Hos kirgiserna lefde jag
mest af jakgrädde, mjölk och fårkött
samt ris, som öfver hela kinesiska Asien
är invånarnas förnämsta näringsämne.
Konserver medföra alltid en behaglig
omväxling, men när färden går löst på
åratal, kan man icke släpa med sig
tillräckliga kvantiteter däraf. Under de tider
af sommaren, vi tillbringade i
Ost-Turkestan, lefde jag nästan uteslutande på
vegetabilisk föda, först och främst ris,
samt därtill drufvor, aprikoser, meloner,
äpplen, päron och gurkor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
