Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Några ord om min resa genom Asien. Af Sven Hedin. Med 10 bilder, hvaraf 8 efter teckningar och fotografier af författaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
några ord om min resa genom asien.
177
Peking var målet och slutpunkten för
min resa genom Asien, och man kan
tänka sig med hvilka känslor jag den 2
mars i år tågade in genom dess södra
stadsport. I öfver en timme hade jag i
min bärstol förts utmed stadens västra
mur, som grå och gigantisk reser sig
rektangelformigt kring Pe-djing-tjing —
»den norra hufvudstaden» —, innan vi
nådde porten Tien-mönn — »himmelens
port» — där kineserna krälade som myror
vid stacken. Från porten hade vi icke
långt till de europeiska ambassadörernas
gata, vid hvilken jag visste, att ett franskt
hotell var beläget. Mina kläder hade
under de tre åren blifvit betydligt
luggslitna, och mitt yttre skick var af en
sådan beskaffenhet, att jag ansåg mig
tvungen att inkognito dväljas på hotellet i
några dagar, tills jag hunnit få nya
kläder. Min tå-djå hade emellertid icke
vaggat fram långt på ambassadörernas
gata, då jag fick se en stor hvitrappad
portal, utanför hvilken ett par ryska
kosacker posterade. Jag ropade an dem
och frågade, hvad detta var för ett hus,
och fick till svar, att det var ryska
legationen. Dessa ord hade i mina förvildade
öron en så magisk klang, att jag hoppade
ur bärstolen och gick in. Det generade
mig i detta ögonblick föga, att jag i
jämförelse med kosackerna såg bra enkel ut,
jag strök mig ett tag om det oordnade
skägget, skakade det värsta dammet af
mig och steg på. Från porten ledde en
stenlagd gång öfver en trädgård, vid
hvars motsatta ända legationshotellet var
beläget. Här ringde jag på; en kines
öppnade och frågade på ryska, hvem som
söktes. Jag frågade om chargé d’affaires
Pavloff tog emot (ty jag visste att
ministern hade tjänstledighet), och så blef jag
anmäld. En större älskvärdhet än herr
Pavloffs, som genast kom ut och bad
mig stiga in, kan icke tänkas; han hade
väntat mig länge, ty han hade från Pe-
den första karavanen på väg tii.l pamir.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
