Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Före natten. Fem dikter af Emil Linders - Gamla sår - Feberrodnad - Före natten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRE NATTEN.
FEM DIKTER
af EMIL LINDERS.
GAMLA SÅR.
C^äg", lakes då aldrig ett gifvet sår,
har dödsrikets port ingen regel?
Jag svinna har sett månget mulet år
och färdats med refvade segel.
Ocb likväl, när nyss inför dig jag stod,
mina kinder förrädiskt glödde,
då sjöd såsom förr mina ådrors blod,
och såret, det gamla, det blödde.
Säg, läkes då aldrig ett gifvet sår,
har tiden ej dam för dess flöden?
Min panna är fårad och grått mitt hår,
jag hör redan stegen af döden.
Och nu dessa drömmar af slikt ett slag
och den fröjd, som mitt sinne fyller!
— Säg, öde, väntar min dalande dag
en kvällsol, som allt förgyller?
^
FEBERRODNAD.
jQina kinder lysa röda
mot den hvita kudden i din bädd.
Är det kvällsol, jag ser glöda,
är det döden, uti lifvets färger klädd?
Kanske! — Kanske är det skimmer
från en morgondag, hvars klara ljus
tydligt endast den förnimmer,
som sett porten öppnas till de dödas hus.
FÖRE NATTEN.
jyptt hjärta, som din kärlek gjorde nytt,
af dödskval nu tycks vilja brista.
Man sagt mig nyss: Förr än en månad flytt,
skall dina ögons ljus du mista;
för strängt du tvang till tjänst ditt ögonpar,
för trägen var din id i nattens timma,
af allt det brokigt myckna lifvet har
skall inom kort du ingenting förnimma,
och därför lef de dagar, du har kvar!
Du snart har skådat ljusets sista strimma.
O älskade, du vet jag sällan bad,
min tunga var ej skapt för böner,
dock måste snart jag gå från stad till stad
och röna allt hvad tiggarn röner.
Re’n nu i väntan på den blindes staf
jag öfvar mig för tiggardar, som stunda,
och beder: Gif mig nu, hvad ej du gaf,
när ännu i min kropp, den friska, sunda,
af intet kyld sjöd lifvets röda säf!
— O älskling, öfver tiggarn dig misskunda!
Gif mig en timmas salighet med dig!
Om också se’n du mig förjagar,
jag har dock ljus och sol evinnerlig
för alla mörka tiggardagar.
Gladt skall jag bedja om en skärf till bröd,
ty länge skall det dröja kvar på läppen
ett spår af dina kyssars ljufva glöd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
