Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Unga danska diktare och skildrare. Af Algot Ruhe. Med 7 bilder - I. Diktare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNGA DANSKA DIKTARE OCH SKILDRARE.
Af ALGOT RUHE.
Med 7 bilder.
I.
DIKTARE.
DIKTARE, den dröm, du såg i går, och
som du offrat din dag på att forma
och sofra, skall i morgon hälsas af dina
likstämda samtida, och i den öfvermorgon,
som vi kalla framtiden, skall den ligga
oförstådd och glömd. Ja, kanske redan i
morgon, när drömmen yppas för folket,
skall den blifva mött med ringaktning och
tystnad och bittert svika ditt hopp. Och
kanske redan i dag, när du sitter och
arbetar på att kläda den i ord, står han
för dig, matt och ovärdig, eller ock har
han vuxit och svällt ut, så att ordens
spänntröja remnar och du förtviflad
gömmer drömmen naken och oformad i ditt
minne. Men i går, när du intet anande
gick och såg på himlen, då blixtrade idéen
fram, klar och frisk, och du gladdes
högeligen. Har du än icke njutit mer än denna
stund, då du kände dig utvald efter
naturens svårtydbara lagar, så är du dock
diktare. Låt oss med detta namn hedra den
utvalda själ, som har stunder af hänförd
syn, vare sig det han ser är sataniskt
för-vrängdt eller himmelskt samklingande, vare
sig det är blommornas doftande sång eller
stadens förvirrande buller, kärlekens
förnyelse eller dödens förintelse. Styrkan af
hans njutning och dess täta återkomst skall
lära honom, att den är äkta. Låt oss vi-
dare vara eniga om att klädandet i ord är
en förminskning af det, som rört sig i
själen. Formgifningen är en kamp mot en
rasande vanvetting. Det vilda djuret,
tanken, tål ej godvilligt något band, än kryper
det slingrande bort i medvetandets mörka
klyftor, man uppfångar knappast en
bleknande efterbild af det vidunderliga man
skådat, — än reser det sig i fyllig kraft,
och med all sin slughet uppnår tämjaren
blott det, att lägga om ett beskedligt
halsband i stället för den kufvande grimman.
Aldrig är den skrifna dikten fullt ut
jämnbördig med den drömda, hvarken för
läsaren eller ens för diktaren själf. Poemet
ger något tillnärmelsevis, som hos
besläktade och mottagliga andar kan trolla fram
en hägring af diktarens syn, men dess
hemlighets djup blir aldrig någon annans. En
bok är en växel, en anvisning från
konstnären på en guldvaluta, hvaröfver han
ensam förfogar. Boken går ur hand i hand,
och alla läsa på hvar sitt sätt, tills ingen
mera läser däri. Det som diktaren tänkte
blir nött af andra, det grånar bland nytt
som växer upp, det glömmes för andra
tankar, och hans sätt att tala åldras och
blir för efterkommande lallande, gubbaktigt
och obegripligt. Så ändar den diktaren.
Världen rullar vidare, och kanske födas en
gång människor, hvilka åter tro sig förstå
honom, gräfva upp honom och gifva honom
den historiska ärans bleka gloria — kanske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
