Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Unga danska diktare och skildrare. Af Algot Ruhe. Med 7 bilder - II. Skildrare - Niels Möller - Carl Ewald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
unga danska diktare och skildra r e.
473
ligast författarens klara och rika intelligens,
hans styrka i djup grubblande iakttagelse
af hjärnornas lek och hans säkert fixerande
och grupperande penna. De serier
själstillstånd, som framställas i dessa
»Koglerier», komma en att tänka på det konstiga
lifvet hos bilderna i ett kinetoskop. Som
i en lång kedja knytas tankar och
förnimmelser ihop, oslitligt innerligt, den ena
drager den andra med sig, den ena liknar
den andra på en obetydlighet när, och tack
vare dessa tallösa obetydligheter växlar
scenen från sekund till sekund, glider från
den första flyktiga sensationen genom
själens djupaste schakt upp igen till
verkligheten. Intet nämnes, som ej för
tankedramat framåt, och intet glömmes, som
skulle gifva ett tomrum, ett brott på
kedjan, om det fattades. Det finnes ej ett
grand mystik i hr Möllers hjärnspöken: de
äro rena alster af associationspsykologi.
Läs till bekräftelse »Den brudte Ring»,
historien om en lycklig äkta man, som på
hemvägen från sitt kontor går och gläder
sig åt den ljufva hvilan i hemmets och
hustruns sköte och som väckes ur sin
förskottsnjutning af att finna salongen mörk,
en stol vältad, intet middagsbord dukadt
— och den gamla köksan lipande berätta,
att frun sprungit bort med ingeniörn och
att hon aldrig i evighet komme igen! Den
stackars mannen går ut och ser på det lif
och de människor han sett redan
hundra gånger, men nu med förvriden syn.
Hans inre passerar revy för honom i den
öfverväldigande nyhetens ljus. I dessa långa
eftermiddagstimmar blir denne eljest helt
vanlige man intressant och blottar sig
fullständigt för oss. Sent vänder han hem,
där är det ljust och varmt, och hans hustru
sitter på sin vanliga plats med nålen i sin
hvita fylliga hand och säger: »Men lille
man, hvar blir du då af?» — Hon har
varit ute att se på konstutställningen med
ingeniörn och blifvit en smula försenad!
Den gamla köksan får en skrapa. Men
hon knorrar mellan tänderna: »Gräla bara
på gamla Mina — — hon är kanske ändå
inte så dum. Om han nu hade frågat
hvarför frun tog sin nattsäck med? Månne
det var för att gå och se på målningar?
Men det är alltid bäst att vända om i tid,
när man kommer på glanskis — —». —
De sex berättelser, som handla om sjön
och sjömän tyckas mig naturligare och mera
niels moller.
liffulla än de sex, som handla om
kulturmänniskor — kanske därför att jag så litet
vet om sjön. Det häftar något visst
konstgjordt vid många af hr Möllers »bildade»
typer, deras fall är så utsökt, att man
snarare tvingas att säga: hvad detta är väl
gjordt — än: hvad detta är slående sannt.
Svaret på ett dylikt förbehåll är gifvetvis:
det är så väl gjordt, att det blir sannt! I
hvarje fall är det svårt att finna en mera
lugn och fin intellektuel konstnjutning än
läsningen af dessa berättelser. Det stora
flertal, för hvilket verkligheten existerar,
skall i hr Möllers verk finna den påvisning
af förbisedda lifs- och själsfenomen, som
är den lärdom de draga af konsten, och
de skola öfver hvarenda en af hans
berättelser kunna erfara den spirituela
förvåning, som är deras konstnjutning.
CARL EWALD.
Sällan kan den man, som sysslar med
att bedöma andras verk, med obetingad
öppenhet säga: i denna bok skola alla
fint odlade människor finna några timmars
ädel njutning, och många gånger, långt in
i framtiden, skola de minnas henne som
en kär vän. Jag fröjdar mig vid tanken
på att kunna bereda dessa människor en
glädje genom att hänvända deras
uppmärksamhet på hr Carl Ewalds lilla berättelse:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
