Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Sigrid Arnoldson. Af Magnus Josephson. Med 2 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48o
magnus josephson.
sigrid arnoldson som mignon.
och en stor del af Rosinas roll är ju en
nonsert i kostym, om man också icke
räk-kar med sångscenen med alla dess inlägg af
skuggvalser och ekosånger m. m., som en
internationel sångerska, som respekterar
sig, själf, icke anser sig ha rätt att
undanhålla sitt publikum. Jag hade förut hört fru
Arnoldson som drottning Margot: i
Hugenotterna och känt mig besviken — pagen
hade passat henne vida bättre —, och ej
heller nu ville jag rätt bli entusiasmerad.
Förmodligen var felet mitt och icke
sångerskans. Hennes sångkonst äger
visserligen sin begränsning, men hon äger dock
verkligen sångkonst, och äfven som
koloratursångerska har hon visat sig
framstående, särskildt i fråga om staccatot.
Rösten är icke stor men rund, klar och frisk
samt utmärker sig genom sin äkta nordiska
klang. Anmärkningsvärdt är för öfrigt, hur
väl denna lilla röst bär, ett säkert tecken
på en god skola.
Till slut några biografiska uppgifter.
Hon är (enligt uppgift i svenskt
porträttgalleri) född den 20 mars 1861 och dotter
till vår operas berömde tenorsångare,
Oscar Arnoldson, som ännu efter 16 år lefver
i friskt minne hos våra musik- och teater-
vänner. Hon är alltså ett äkta
Stockholmsbarn, här förflöt hennes första ungdom,
och här erhöll hon äfven sin första
sångundervisning af fadern samt efter hans död
af Fritz Arlberg. I augusti 1882
uppträdde hon första gången offentligt på en
konsert i Dalarö, och i november samma
år gaf hon en konsert i Musikaliska
akademien i Stockholm, hvarvid hon biträddes
af bl. a. Anders Willman, Mathilda
Grabow och Selma Ek. Konserten inleddes
med »Crucifixe» af Faure, som sjöngs af
fröken Ek och Sigrid Arnoldson, hvilken för
öfrigt sjöng pagens aria ur Figaro, ballad
ur »Kung Karls jakt» af Pacius,
»Månestrålar» af Norman samt visa ur »Hertig
Magnus och sjöjungfrun» af Hallström. Hösten
1883 är Sigrid på turné till västkustens
städer och större badorter i sällskap med
sin lärare Arlberg, och samma år reser
hon ut med understöd af Isidor Dannström
till m:e Artot i Berlin, för att där fullända
sina studier; hon stannar där i två år och
åtnjuter under denna tid utmärkelsen att
att jämte sin lärarinna sjunga vid
kejserliga hofvet. Våren 1885 får hon så i
sällskap med och under protektion af den
bekante buffasångaren Padilla, m:e Artöts
man, uppträda som Rosina på teatern i
Prag. Samma år återvänder hon till
Stockholm och profsjunger där på hösten för
Maurice Strakosch, som då var här med
Kristina Nilsson, med det resultat, att hon
genast engagerades med högt gage för sex
år. Hon får därefter under ett år i lugn
fortsätta sina studier för Artot, och
debuterar på hösten 1886 med stor glans i
Moskwa. Hon har sedan genomgått en
internationel sångerskas vanliga carriére, hon
har uppträdt i Moskwa och Petersburg, där
hon sjöng vid den nuvarande tsarens
kröning, hon har varit engagerad vid
Covent-Garden i London och — en kortare tid
— vid Opéra-comique i Paris, hon har
sjungit i Rom, Florens, Milano och
Barcelona, har gasterat i Holland och
flerstädes i Tyskland samt har slutligen äfven
gjort färden öfver Atlanten till dollarns
och Barnums land. Hösten 1887
konser-terade hon i sällskap med Padilla och
violinisten Marsick i Sverige, 1891 uppträdde
hon som Mignon, Violetta, Rosina, Lakmé
på Stockholms opera, och nu i år har hon
åter sjungit här i samma operor som förra
gången, alltjämt med samma framgång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
