Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Den stora hafsormen. En utredning af dikt och verklighet af Carl Forsstrand. Med 15 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
carl forsstrand.
486
en jätte-kalmar i den ställning, hvarmed
henry lee förklarar bings teckning.
dico om trende slags, som skal være seet i den
Grönlandske og Islandske söe. Men ingen af
dem ere i vore tider kommen os til sinne, uden
allene et forfærdeligt stort hav-dyr, som 1734
blev seet i söen uden for colonien paa 64 gr.
og var af denne gestalt og skikkelse. Det
vaiet saa overmaade stort bæst, saa dets hoved
ragte sig lige jevnt ved skibets mers, der det
kom op af vandet, og kroppen var nok saa
tyk omkring som skibet, och vel 3 à 4 gange
saa lang. Det hade en lang spids snude og
blæste som en hwalfisk, havde breede store
laller, og kroppen syntes at være begroet med
skiel. og var meget runken og ujevn paa
huden. Det var ellers skabt neden til som en
orm. og der det gick under vandet kaste det sig
bag over og reiste paa sti erten op af vandet,
en hell skibs lengde fra kroppen.»
Denna beskrifnings tillämpning på
någon ännu fortlefvande och af
vetenskapen känd djurart har vållat mycket
hufvudbry, ty sagesmannens trovärdighet
har satt dess sanningsenlighet utom fråga.
Man kan utan tvifvel pruta åtskilligt på
djurets storlek, liksom en under en
sådan hast och på ett sådant afstånd, som
här sannolikt härskade, åstadkommen
teckning, af Egedes missionskamrat Bing,
väl knappast får anses alldeles exakt.
Men äfven om man hyser befogade
misstankar angående en del
detaljers riktighet, finnes tillräckligt kvar
för att visa, att här är fråga om en
varelse, som, ehuru oförenlig med
våra nuvarande faunistiska kunskaper,
icke nödvändigt behöfver vara
alldeles omöjlig. Mr Lee vill förklara
äfven honom som en stor kalmar
och har uppdragit en onekligen
ganska sinnrikt uttänkt teckning, hur
en sådans sätt att röra sig i vattnet
belyser Egedes bild; men häremot
har Oudemans gjort skarpa
invändningar. Djurets ormlika skapnad,
tydligt tecknade främre extremiteter,
ögon o. s. v. gälla för honom såsom
oomtvistliga bevis, att det tillhörde
en vida högre stående klass än
kalmarernas. Till samma slutsats
kommer han angående Pontoppidans
märkvärdiga och af mången begabbade
uttalanden. Utrymmet medger icke att
anföra dessa fullständigt, men det torde
vara nog att nämna, att den norske
biskopen stödde sig på en bland hans
lands kustbefolkning och sjömän allmänt
utbredd och rotfäst öfvertygelse om en
stor hafsorms verkliga och ofta iakttagna
förekomst. Det är ett väldigt, omkrine
o ’ o
300 alnar långt djur, med stora, blå ögon,
slätt och blankt skinn och en man,
»liknande alger», på halsen, som han
beskrifver. Det simmar mycket fort och
rör sig i vertikala bågar. En texten
åtföljande afbildning visar en varelse af
otvetydig ormlikt skapnad.
Olaus Magnis, Egedes och
Pontoppidans berättelser äro tillfyllest för att
belysa de under senaste århundradena
gängse föreställningarna om den stora
hafsormen. De innehålla utan tvifvel
många öfverdrifter och osannolikheter;
men de stodo i öfverensstämmelse med
de tidernas vetande och bildning, och
det är egendomligt att se, hur de i mån-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
