Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Om det danska konstindustrimuseet. Af Pietro Krohn. Översättning från författarens manuskript. Med 3 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5<x)
pietro krohn.
Frankrikes, underlägsna i konstindustri,
upprättade de Kensington-museet i
London 1852, hvilket var det första i raden
af detta slags museer. Det har sedan, i
synnerhet i Tyskland, fått många
efterföljare, och alla dessa museer hafva
tillkommit för att skapa och främja
konstindustri. Man hade öfverallt en känsla
af att det var två saker som stodo
hindrande i vägen: dels att åtskilliga
tekniska metoder, som äldre tiders
handtverkare användt, i tidernas lopp blifvit
bortglömda och försvunnit, dels att
samtidens smak var en äldre tids vida
underlägsen.
Det var utan tvifvel
konstindustrimuseernas och den från dem utgående
rörelsens förtjänst att gamla, bortglömda
arbetsmetoder uppspårades och
återfunnos. Jag vill t. ex. nämna emalj på glas
och metall, den gamla
mattväfningskon-sten o. s. v. Dem hade man också att
tacka för att man dessutom i Europa
studerade olika asiatiska folkslags
arbetsmetoder såsom kinesers, japaners, persers
och indiers. Elkinton började i England
med kinesisk cloisonné-emalj.
Spanskmoriska fajans-lustrer användes af bland
andra Massier i Frankrike. Man försöker
i olika land att komma underfund med
hur det berömda gamla kinesiska
rouge-flambé-porslinet framställts. Vackra prof
härpå syntes på Rörstrands utställning
vid årets allmänna utställning i
Stockholm, om det ock måste medgifvas, att
den kungliga porslinsfabriken i Berlin
härutinnan hunnit längre. I detta
afseende fyllde således museerna helt sin
uppgift, men med lösningen af den
andra stora uppgiften gick det ej så lätt.
Om vi således vända blicken mot
Tyskland för att se till, hvilka
konstindustriela resultat som där frambragts vid de
många och präktiga museer, som i snabb
följd erhöllo dyrbara skolor af skilda
slag, så blir svaret särdeles litet tillfreds-
ställande. —• Ännu värre står det till i
Österrike, ty visserligen har
Wiener-industrien öfversvämmat Europa, men af
konst fanns där ej mycket, och den
utställning af den nyaste österrikiska
konstindustrien, åt hvilken Gewerbe-museet i
Wien upplät sina lokaler, var alldeles
ovärdig ett museum. Samtidigt med att
man som sig borde studerade de i
museerna från olika håll hopsamlade och
uppställda föremålen och sökte lära och
eftergöra de olika glömda och okända
metoderna, så gjorde man beklagligtvis
på samma sätt med föremålens form och
dekoration, man efterliknade och
kopierade äfven här. Därifrån förskrifva sig
till exempel de öfverallt i Tyskland
förekommande renässans-rummen — »das
deutsche Zimmer» med sitt öfverflöd på
delvis obrukliga saker, klumpiga och
öfverlastade efterbildningar af gamla tiders
goda och präktiga saker. Från Tyskland
öfversvämmades Danmark och säkerligen
äfven Sverige och Norge af tunga
möbler och triviala föremål i mässing och
koppar.
Och museerna skapade ännu en
olycka dessutom, de bibragte publiken
samlarelust. I och för sig är det ju intet
ondt i att samla, tvärtom har mången
samlare åt museerna och vetenskapen
bevarat mångfaldiga föremål, som utan
dennes kunskapsrika ifver skulle hafva
gått ohjälpligt förlorade. Men när det
på många håll, t. ex. i Danmark,
kommit så vidt, att knappast något nytt hem
grundlägges, utan att man från alla
möjliga kanter, från antikvitetshandlare och
klädstånd skrapar ihop möbler,
metallsaker och servis, så är det hög tid att
ropa: håll! Publiken vet mer än väl att
blott en ringa del af alla dessa saker är
äkta, efter ett stolsben göres en hel stol,
af en dörrspegel ett skåp och af en
kista ett skrifbord eller en buffet. Gamla
simpla koppar- och mässingskärl smyc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
