- Project Runeberg -  Ord och Bild / Sjette årgången. 1897 /
499

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Om det danska konstindustrimuseet. Af Pietro Krohn. Översättning från författarens manuskript. Med 3 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

\

om det danska konstindustri museet. 5o3

kas med hvarjehanda figurer och
prydliga sirater. Man vill gärna låta sig
bedragas, och bedragen blir man, så det
förslår. Antikvitetshandlanden har
kommit i stället för möbelsnickaren,
metallarbetaren och galanterihandlaren.

Vestigia terrent. Det är en lycka för
•det danska konstindustrimuseet, att det
kommit till så sent; det kan lära mycket
af de andra museernas felgrepp. Men
huru skall det lyckas undgå dessa? Det
gäller att först och främst klargöra för
sig hvad man menar med konstindustri.
Det är svårligen stoffets dyrbarhet som
är det afgörande, ty då skulle de stora
onyttiga prakt- och paradpjeser af guld,
silfver och ädelstenar, af elfenben och
pärlemor, som forntidens furstar samlade
och uppställde i sina raritetskabinett,
vara en härlig konstindustri. Men hvad
kan så trötta och tråka ut betraktaren
som t. ex. dessa meningslösa skatter,
hvilka fylla Griines Gewölbe i Dresden? Tag
som motsats en japansk halmkorg i
handen ! Med fin och förnäm
skönhetskänsla förstår japanen att fläta sina
blomstervaser och sina fruktkorgar af det
enkla materialet; han förstår sig på att
böja handtaget i en stor rytmisk båge
och att vika halmen om foten och
randen i alltid nya och varierande mönster.
Vårt öga gläder sig åter och åter vid
att se på dessa korgarbeten. Det låg en
kvinna sjuk i sin säng i Aalborg i
Danmark, hon drog ut halmstrån ur sängens
madrass och formade däraf små, nätta
korgar, i hvilka det är mera konstvärde
än i många stora silfver- och guldvaser.
Alltså stoftet är ingalunda det
bestämmande och afgörande.

Konstindustri är tyvärr icke något
lämpligt namn, det säger icke hvad det
skall. Under benämningen industri
förstår man helst fabriksarbete med stora
maskiner och annat tillbehör. Visserligen
kan en fabrik producera konstindustri,

499

men handtverkaren och konstnären äro
dock de som med sina händer frambragt
den bästa konstindustri världen hittills
har sett. Tro framför allt icke, att
konstindustri är allt det onyttiga kram, som
sättes på skåp, hyllor och byråar och
som köpes i antikvitetshandeln för stora
summor. Nej, konstindustri är först och
främst det handtverksarbete, som till
punkt och pricka uppfyller sin
bruksbestämmelse och är utfördt i
öfverensstämmelse med fordringarna hos det stoff,
hvari det är utfördt. Antag, att det är
en stol, en bänk, ett säte som skall
förfärdigas, då skola stolen, bänken, sätet
i första hand vara gjorda för att sitta
på; de skola hafva en lagom höjd öfver
golfvet, stolsryggen skall hafva en
lämplig lutning, så att kroppen bekvämt kan
läggas tillbaka däremot, det är absolut
nödvändigt. Vidare måste handtverkaren
tänka på det stoff, hvaraf stolen skall
göras. En marmorstol måste hafva
tunga proportioner, stenen fordrar tyngre
och kraftigare former än träet, den är ej
gjord för att flyttas. En stol af metall
kan göras mycket spenslig, ja den
måste vara det, annars blir den
svårhand-terlig. Således äfven stoffet har sitt
inflytande på formen.

Hänsynet till bruket, användningen, och
hänsynet till stoffet — se där de hänsyn
som först böra tagas, men därmed är ej
allt väl beställdt. Nej, nu kommer
skön-hetskrafvet till. Dock finns det en
hemlighetsfull förbindelse mellan ett föremåls
ändamålsenliga form och dess skönhet.
Den kanna, ur hvilken vinet eller mjölken
bäst slås i glasen, utan att något spilles,
och där man får ett godt grepp om
handtaget, är i och för sig vackrare än
den, som illa uppfyller sin bestämmelse.
Den sked, som bäst öser upp soppan,
som ligger bekvämt i handen, så att det
är jämnvikt mellan skaftet och bladet,
blir också lätt den vackraste. Sök där-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:42:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1897/0555.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free