- Project Runeberg -  Ord och Bild / Sjette årgången. 1897 /
540

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Molière och läkarne. Af Nils Erdmann. Med 8 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

54

nils erdmann.

skolan, icke aflägga examen, icke
praktisera som läkare. De voro tvärtom
föremål för en hätsk och orättfärdig
förföljelse; de kallades »bestöflade drängar»
och »ärelösa kanaljer», och de ställdes i
paritet med barberarne. När Ludvig
XIV 1672 inrättade en professur i kirurgi
vid Jardin des plantes och än mer då
han 1686 opererades för sin ryktbara
fistel, steg kirurgernas anseende.
Operatören Felix belönades med 300,000
liv-res, med adelsskap och ett jordagods.

Fakulteten höll envist på traditionen.
Alla nya upptäckter möttes med hån och
misstro, och bekant är, hvilket häftigt
och långvarigt motstånd Harveys teori
angående blodomloppet underkastades.
Striden, som började 1619, fortsatte ännu
1673, då Moliére skref »Den
inbillningssjuke». Diafoirus säger om sonen
doktorn: »Hvad som gläder mig mest är att
han i likhet med mig blindt tror på de
gamles åsikter, och att han aldrig velat
begripa eller ens lyssna till de skäl och
erfarenheter, som vårt århundrades
föregifna upptäckter rörande blodomloppet och
andra dylika chimärer söka utkolportera».

Vida mildare betraktades astrologien.
Att idka den var ett hedradt och lönande
yrke. Fadern ansåg det som en dyr plikt
att ställa sina barns horoskop, och Ludvig
XIV hade en särskild hofastrolog vid
sidan af arkiatern Vautier. Dennes
efterträdare, Vallot, fann det dock mera
förenligt med sina intressen att på en gång
vara arkiater och astrolog, och hvarje
nyårsdag spådde han konungen, hvilka
sjukdomar året skulle gifva. Äfven män som
Jean-Baptiste Morin, professor i
matematik vid Collège de France och ryktbar
för sina undersökningar öfver
longitud-bestämningarna, idkade med framgång
astrologi. Moliére har förevigat honom i
»Les amants magnifiques», där han
kallar sig Anaxarxes.

*



Ja, sådana voro läkarna under
Moliéres period. Ty de egentliga
vetenskapsmännen bland dem, personer, som
voro värda något, sysslade antingen med
anatomi eller med fysik, kemi, astronomi
och dylikt. När man söker upp dem i
trovärdiga dokument, som kommit till
eftervärlden, går man gärna in på, att
Moliéres Béralde, en af hans sansade,
belefvade och exemplariske hedersmän,
har rätt i sina anmärkningar. Han
förnekar sin tids medicinska vetenskap. Dess
tjänare äro beläst folk, mycket
hemmastadda i latin och humaniora, skickliga i
konsten att gifva sjukdomarna grekiska
namn, i att definiera och klassificera dem
— men alldeles omöjliga, när fråga blir
om sättet att böta patienten. De behöfva
ej vara charlataner. De kunna tvärtom
äga en bergfast tillit till sina recept; de
kunna med känsla och öfvertygelse döda
hela världen, äfven sin hustru och sina
barn. Och hvad predika de annat än
absurditeter; hvad är deras prat om att
hjälpa naturen, att stärka hjärtat, att
återställa och bibehålla den naturliga
kroppsvärmen, att afkyla inälfvorna och
hjärnan, att förlänga lifvet m. m. annat
än medicinens roman? Nej, slutar
Béralde, »naturen botar sig själf, om vi
lämna henne i fred».

Dylika piller smakade illa. Publiken
skrattade, och Moliére triumferade. Och
ändå fingo eskulaperna vatten på sin
kvarn. I »Den inbillningssjuke» låter
skalden Argan kalla Moliére en impertinent
herre, som gör narr af hederliga doktorer.
»Sprick, sprick», hväser Argan, s det
skall lära dig att en annan gång hålla
tand för tunga, när det gäller fakulteten!»

Moliére spelade själf Argans roll; det
var således sig själf han tuktade. Och
af en besynnerlig ödets nyck gick hans
fromma önskan i fullbordan. Den 17
februari 1673, vid styckets fjärde
representation, hade han sådana frosskaknin-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:42:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1897/0600.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free