Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboken. Bilaga till Ord och bild - N:r 2, Febr. - Musik. Af M. J.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO dagboken.
MUSIK.
K. OPERAN.
Januari 15. Valkyrian.
„ 18. Carmen.
Februari 8. Iphigenia i Aulis.
KONSERTER.
Januari 12. Aulinska qvartettens tredje soaré.
„ 17. Konsert i Östermalms kyrka för
Stenbocks-fonden.
,, 23. Andra Symfonikonserten.
Februari 2. Filharmoniska sällskapets an’dra
konsert.
Den förflutna månaden har öfverallt i
Tysklands konsertsalar ägnats åt minnet af
Frans Schubert, den store Liedmästaren, hvars
odödliga sånger och instrumentala mästerverk
sålunda under de senaste veckorna åter och åter
tjusat tusenden. Schubert var född den 31
Januari 1797, och hundra år hade alltså nu
förflutit, sedan »Erlkönigs» sångare såg dagen.
Under detta sekel har musiken genomgått en
hel evolution — framför allt har den kämpat
sig fram i främsta ledet bland de sköna
konsterna — det har under dessa hundra år
sjungits och musicerats outsägligt mycket,
musiken har fått medvetna mål och ökad
uttrycksförmåga, musikdramat och programmusiken
ha efterträdt musicerandet, för att i sin
ordning en dag få lämna plats för nya
konstnärliga sträfvanden, men ännu alltjämt gälla
de oskrifna skönhetslagarna, och ännu i dag
lefva de stora mästerverken med samma fulla
lif som för hundra år sedan och skola göra
det i sekler. Ett Händels oratorium, en Bachs
passion eller orgelfuga, en Mozarts opera,
en Beethovens symfoni, kvartett eller sonat,
en Webers ouvertyr och en Schuberts Lied
höra till dessa fullkomliga verk, som kunna
trotsa tiderna. Schubert hör till de odödlige.
Det egendomliga med Schubert som
Lied-komponist är, att han på en gång skapat och
nästan uttömt genren. Eller kan en nutida
tonsättare inom ramen af en enkel visa nå
längre i karakteristik, än den 18-årige
Schubert gjorde i »Erlkönig»? Eller kan en af de
modernaste genom sinnrik harmonisering af
en sång ernå underbarare verkningar än
Schubert genom ett enda brutet ackord,
konsekvent upprepadt som ackompagnementsfigur,
åstadkommer i sin dystert stämningsmålande
sång »Die Stadt» (texten af Heine)? Att de
icke uppnå den kostliga naiviteten i en sång
som »Forellen» eller den fulländade
tonskönheten i Schuberts allsjungna »Ständchen» är
lika säkert men mindre underligt, ty i fråga
om ren melodiskönhet söker ju Schubert sin
like i hela musikhistorien. Hvilket fullhorn
af de ljufligaste, härligaste melodier innehåller
icke bara C-dur-symfonien, hans
instrumentala mästerverk —• ett mästerverk, trots att
det icke hinner Beethoven, som här tydligen
tjänat som mönster, i fråga om sträng
musikalisk logik och enhet; men längden, den
bristande koncentrationen hor här till stilen:
melodien älskar ett bredt behagligt
»Sicherge-hen», såsom en minnestecknare (Heinr.
Reimann) uttrycker sig. Och äfven bland
Schuberts kammarmusik och pianosaker finnes
mycket af beståndande värde. Af hans sceniska
verk ha de i större stil aldrig gjort lycka och
ha nu afgjordt åldrats, men hans komiska opera
»Die Verschworenen», hvars titel vid första
uppförandet i Wien på grund af censurens
förskräckelse för sammansvärjningar ändrades till
»Der häusliche Krieg», har nu med bifall
gifvits å flera scener och kommer nog en dag
äfven till Stockholm, om icke förr — så till
nästa hundraårsjubileum.
Den här gången fingo Stockholmarne nöja
sig att höra C-dur-symfonien, utmärkt spelad
af hofkapellet under hr Nordqvist vid andra
symfonikonserten, samt a-moll-kvartetten
(hvarför ej hellre den i d-moll?), som framfördes
af Aulinska kvartetten; men att Schubert
skrifvit sånger, tycktes vederbörande ej känna till.
Beklagligen lida vi för resten sådan brist på
goda förmågor i romanssång, att det kanske
var så godt att inhibera den delen af
jubilei-festerna. Vid Aulinska kvartettens tredje soaré
•firades för öfrigt Schubert med två moderna
verk, som voro utmärkt ägnade att låta alla
skönheterna i hans egen kvartett, opus 29,
som är ett af hans relativt svagare verk,
framstå i den bästa dager. Först utfördes en rysk
kvartett af fyra komponister,
Rimsky-Korsa-koff, Liadow, Borodin och Glazounow, hvilka
skrifvit hvar sin sats öfver samma tema b-a-f
(Belaieff) — den lycklige ägaren till detta
sålunda odödliggjorda namn är de fyra
herrarnes förläggare. Dylik musik kan närmast ru-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
