Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboken. Bilaga till Ord och bild - N:r 3, Mars - Teater. Stockholms teatrar. Af E. G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO DAGBOKEN.
TEATER.
STOCKHOLMS TEATRAR.
K. Dramatiska teatern.
Februari 27. Blommor i drifbänk. Komedi i 4
akter af Frans Hedberg. (Repris.)
Södra teatern.
Februari. 22. Käringregemente. Komedi i 1 akt at
Fredrik Nycander.
Tre fruar och en man. Fars i 3 akter
af Grenet Dancourt. Fri
öfversättning från franskan.
Mars 17. En trappa upp och på nedra botten.
Lustspel i 4 akter af August Blanche.
(Efter Nestroy.)
Vasateatern.
Februari 14. Midnattssol. Skådespel i 3 akter med
prolog af Ernst Didring.
Mars 9. Solfjädern. Skådespel i 4 akter af Oscar
Wilde. Öfversättning från engelskan.
Ofvanstående schematiska förteckning på
den senaste månadens nyheter visar,
att hvar och en af våra teatrar haft ett svenskt
original att erbjuda. Dessutom fortsattes den
Blanche-cykel, för hvilken våra talscener
under det senaste året samverkat: »En trappa
upp och på nedre botten» gifves på Södra
teatern. »Rika morbror», senast gifven för
ett par år sedan å Vasateatern, väntas
ungefär samtidigt skola framträda å Folkteatern
och k. dramatiska teatern. Den senare skall
ock med det snaraste uppföra ett godt svenskt
original af senare datum, nämligen herr G. af
Geijerstams »Aldrig i lifvet», hvilket med
andra förmågor än hrr G. Bergström, Hirsch
m. fl. i hufvudrollerna blir så godt som en
nyhet. Hvad ny rollbesättning beträffar var
äfven Frans Hedbergs »Blommor i drifbänk»
en så godt som fullkomligt ny bekantskap,
men stycket verkar dock i och för sig för
mycket gammalt för att hafva aktuelt intresse,
för mycket från i går för att hafva historiskt.
Det var på 60-talet för tendentiöst för att
vara verkligt sedeskildrande; tendensen har
förlorat sin udd, och därmed har äfven en
stor del af styckets raison d’étre försvunnit.
Det har emellertid många af herr Hedbergs
älskvärda och solida dramaturgiska egenskaper
och tyckes afgjordt roa en stor del af
publiken. Detta — liksom öfver hufvud taget
styckets återupptagande — torde bero på att
det erbjuder en hittills opröfvad backfisch-roll
åt fru Hartmann, men för att fru Hartmann
ej skulle behöfva »spela gammal» har Erikas
å affischen angifna ålder ändrats från 1 5 till
13 år. Fru Hartmann gifver rollen med all
den bravour, som hennes manér i dylika
uppgifter rymmer, men af den rörande
barnslighet, den verkliga karakters-teckning, som vi
förr spårat i »En räddande ängel», »I
telefon» och »De oskiljaktige» finnes här intet,
det är idel lustighet som i »Herr Dardanell»
och »Småflickor», och jag har hört
medlemmar af parkettpubliken framhålla, att största
glädjen af denna pjes är, att man får se fru
Hartmann hoppa kråka i korta kjolar och
mamelucker. Så var emellertid ej fallet med
mig; jag hade ojämförligt mera nöje af
andra detaljer i hennes framställning, af
herr Hillbergs sanna, humoristiska och
känsligt skiftande framställning af den gamle
magistern, af fru Sandells vackra, sympatiska
bild oaf Anna Holm, af fröknarna Klefberg
och Åhlander, hvilkas afsiktligt gammalmodiga,
cirklade spelsätt passade bra ihop med
krinolinen. Äfven herr Nyblom var, i synnerhet
i de första akterna, förträfflig som konsul
Ettig, och uppsättningen var omsorgsfull och
intressant, om ock det ängsliga ryckandet i
flaggan i sista akten mindre tydde på blåst,
då ej en kvist i träden eller tältduken på
verandan röres det minsta, än på ett
misslyckadt försök att göra efter hvad som så
lyckadt gjordes å Vasateatern i
»Ungdomslek».
Af de svenska originalen från senare
datum lyste Vasateaterns »Midnattssol»
betydligt klarare och längre än Södra teaterns
»Käringregemente». Man kan intet
ögonblick tveka om hvarför det första stycket
kommit till, dess ämne har synbarligen gripit
författaren så djupt, att, när för resten
hvarken en djupgående kännedom om styckets
miljö eller en naturlig och säker fallenhet
för dramatisk framställning trutit, resultatet
blifvit ett ganska anmärkningsvärdt
debutarbete. Det lofvar kanske ej så mycket för
hvad dess förf. kan komma att framdeles
gifva, ty det är först och sist ämnet och
miljön som tilltala, och ingen vet, hur den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
