Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboken. Bilaga till Ord och bild - N:r 3, Mars - Musik. Af M. J.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO DAGBOKEN.
MUSIK.
K. OPERAN.
Februari 22. Faust.
,, 24. Jolantha. Ett romerskt festspel. På
Sicilien.
Mars 2. Orfevs. 4:de akten af Carmen.
12. Wilhelm Tell.
„ 17. Trollflöjten.
KONSERTER.
Februari 12. Herr Grevillius’ konsert.
„ 14. Symfoni-matiné.
„ 17. Aulinska kvartettens fjärde soaré.
,, 20. Schytte-konsert å Operan.
„ 23. Fröken Thora Hvass’ andra soaré.
„ 25. Andra Schytte-konserten.
Mars i. Musikföreningens konsert.
„ 6. Hr Aulins kyrkokonsert.
„ ii. Fru Möllers romansafton.
„ 16. Aulinska kvartettens femte soaré.
Från den förflutna månaden har jag att
anteckna icke mindre än två af den
Aulinska kvartettens soaréer men ingen
symfonikonsert. Operan har till medio af mars hunnit
med att gifva summa två symfonikonserter,
något som icke vittnar högt om direktionens
månhet om tonkonstens bästa. Förstår icke
operadirektionen, att den ådrager sig ett svårt
ansvar genom att på detta sätt åsidosätta
orkesterkonserter i den stora stilen, hvilka,
om de sköttes riktigt, borde kunna vara
äfven ekonomiskt lönande. Det är icke neg
med, att en af staten understödd opera-teater
genom föreställningar af Leonora, Martha och
Romeo eller dylika dragande operor sörjer
för den stora teaterpublikens behof af
förströelser, den bör äfven sörja för de
musikaliskt bildades behof af förädlande
underhållning. Hade man varit förståndig, så hade
man just nu, då scen-repetitionerna —pågrund
af opera-konflikten med däraf följande
ledighet för regissören — på långa tider legat
nere, föranstaltat symfonikonserter, som nu
under den bästa delen af året bestämdt
dragit folk, så mycket mer som konsertsäsongen
för öfrigt icke varit särskildt intressant.
Direktionen har i stället — sent omsider
— beslutat sig för att draga fördel af hr
Nordqvists stora talang som opera-dirigent,
och gifvit två föreställningar af Wilhelm Tell,
som denna gång ägde sin förnämsta lockelse
i dirigenten i stället för i solisterna. Att
man icke för denna repris hade kostat på sig
lyxen af herr Ödmann som Arnold och fru
Östberg som Mathilda var beklagligt; nu
utfördes i stället dessa partier af hr Bratbost,
hvars röst som oftast saknar välljud, och
fröken Frödin, som har svårt att sjunga rent
och hvars röst vid forcering får en
obehagligt tom och ihålig klang. Den duett, som
detta par uppstämde i andra akten, var allt
utom nöjsam att höra, och lika litet
öron-fägnad beredde hr Bratbosts oskönt forcerade
krafttoner i den stora trion. Men publiken
hade sitt nöje i att se hr Nordqvist på
an-förarplatsen i orkestern och applåderade
energiskt såväl efter den med verklig glans
spelade ouvertyren — som nu visserligen tillhör en
föråldrad konsertant genre, men i alla fall är
ett briljant och underhållande stycke, som
alltjämt höres med nöje — som vid aktsluten,
hvarvid hr Lundqvist som Tell naturligen
särskildt utmärktes. — Det är att hoppas, att
hr Nordqvists uppträdande icke skall ha varit
blott »til Lyst», utan att operadirektionen
skall veta att draga verklig fördel af hans
stora förmåga. Hvad Operan hittills saknat,
har just varit en kapellmästare med
tillräcklig auktoritet för att han skulle kunna
utöfva ett gagnande inflytande på
reportoarför-hållandena, och följden häraf har blifvit, att
regissören fått för stor makt. Därför skulle
nu hr Nordqvists återinträde i aktiv tjänst
kunna råda bot.
Operan har för öfrigt gifvit Faust med
sedvanlig rollbesättning, Jolantha, där fröken
Hulting på ett förtjänstfullt sätt utförde
titelpartiet och sålunda återbördats till Operan,
som bör kunna draga fördel af hennes stora
dramatiska stämma, vidare Orfevs och sista
akten af Carmen som recett för fru Linden,
som hyllades ostentativt, samt slutligen
Trollflöjten, som gafs med ny och icke särskildt
lyckad rollbesättning. Herr Lemon och
fröken Thulin sjöngo aktningsvärdt men kunde
icke med sina ej tillräckligt klangsköna
stämmor förläna önsklig glans åt den fordrande
Mozartska musiken, och hr Bergström
rättfärdigade icke som Papageno de
förhoppningar, som hans lyckade uppträdande i
»Phile-mon och Baucis» framkallat; det fattas honom
naivitet, lätthet och godt humör, något som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
