Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboken. Bilaga till Ord och bild - N:r 5, Maj - Konst. Japansk utställning. Af John Kruse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
af Hiroshighé visade med blott svart och hvitt
ett ståtligt och nobelt verkande snölandskap,
ett berg med en stolt kontur, som påminner
om Monte Pellegrinos i Palermo, resande sig
bakom en hafsvik, hvars blåa siden nästan
alldeles öfvergått i en fullkomlig stiltjes
mjölk-hvita- I allmänhet tyckas snölandskapen vara
mycket omtyckta af japanerna. Japans
älsklingsberg, den höga snötäckta vulkanen Fuji
Yamas bländande hvita kägla anbringas också
gärna i sommarlandskapen och gör där en
briljant effekt, såsom t. ex. i Hiroshighés
pittoreska »Vik i närheten af berget Fuji». Det
är ett förträffligt perspektiv i detta landskap,
liksom i Hiroshighés öfriga.
Hokusai (i 760—i 849; namnet uttalas
Hok-sai) och Hiroshighé (1 776—1858) voro de två
målare, som på utställningen representerades
af det största antalet verk. Den förre
betraktas i allmänhet som Japans störste konstnär,
framstående både som landskaps- och
figurmålare och begåfvad med en otroligt produktiv,
in i höga ålderdomen räckande skaparkraft och
ett sprudlande godt humör. Fransmannen L.
Gonse, som utgifvit ett stort praktverk öfver
den japanska konsten, hvilket dock
utmärker sig för gedigenhet mera i yttre utstyrsel än
i omdömen, har med en japanomans
öfversvallande entusiasm t. o. m. djärfts kalla
Hokusai för »Japans Rembrandt, Callot, Goya
och Daumier» i en person (!). Denne målare,
som under sin lifstid icke var synnerligen
uppskattad af de högre stånden i Japan, men så
mycket mer af folket, för hvilket han också
egentligen arbetade, framträdde på
utställningen till öfvervägande grad som
landskapsmålare (bl. a. med ett par små i brun ton
hållna akvareller af en färjkarl och berget Fuji),
i hvilken egenskap han dock, enligt
anmälarens åsigt, öfverglänstes af Hiroshighé. Några
verk, dels framställningar af enstaka figurer,
dels landskap med figurer, gåfvo dock en smula
idé om hans humoristiska och liffulla
skildringar ur människolifvet Hokusais människor
tåla icke heller de vid att mätas med en
europés stränga kraf på korrekt teckning, de
äro också synnerligen vulgära typer, tydligen
hämtade från gatan, men de äro åtminstone
inga stela och tråkiga dockor utan verkligt
lefvande organiska varelser. Den bästa af dem
var en rolig karikatyr af en ringare kollega
till målaren, en vanlig plankstrykare, som står
på en tunna och färgar en stolpe röd, det
hela utfördt i några få streck på en kakémono
med denna spelande lätthet och sorglöshet, som
är så specifikt japansk. Bland Hokusais
gravyrer märktes tre s. k. surimonoer,
synnerligen läckra i sin dämpade ton; en af dem,
framställande en dam och ett barn, som
betrakta en tjock och flegmatisk japansk präst,
visade mästarens skalkaktiga gemyt. Och ett
verkligen dråpligt prof på Hokusais frivolt
humoristiska lynne utgjorde en seen med några
badande kvinnor, hvilka öfverraskas af en båt
med tre karlar, som kör midt in bland dem;
somliga af de badande ha räddat sig upp pä
en klippa formad som en port, under hvilken
just båten med männen skjuter fram; de
andra dyka förskräckta upp och ned i vågorna,
och de tre männen se ganska försmädliga ut,
roade af det spektakel, de ställt till.
Hiroshighé, af hvilken det endast fanns
gravyrer, är en synnerligen lycklig och
stämningsfull skildrare af sitt hemlands härliga
natur, vare sig det gäller skog, sjö, slätt eller
berg, i vinter- eller sommardräkt. Nog äro
hans uttrycksmedel ofta traditionelt och
konventionelt bundna, såsom t. ex. i hans
»störtskur» med de svarta sotstreck, som skola
föreställa regn, men man känner i alla fall, hur
det både stormar och regnar, liksom man i
hans »våg» förnimmer bränningens skum och
sus. Bland hans öfriga landskapsstyckcn, som
mera närma sig de europeiska målarnes sätt
att se på naturen, torde, utom de, som förut
nämnts, särskildt böra framhållas en liten bro
mellan två lodrätt stupande klippor, en afgrund
med sitt vackra skogs och fjällparti, en
marin, där man utom det gröna vattnet blott
ser aktern af ett fartyg, som rör upp en
hvit-skummig kölfåra, samt ett stycke af en
gräsbevuxen strand med några träd. Berget »Fuji
sedt genom ett hål i ett träd» är en spirituel
ny variation på ett tema, som Hokusai’ förut
så många gånger med aldrig svikande
upp-fmningsrikhet varierat. Och den hvälfda bron
med sina nedhängande slingerväxter och sin i
bakgrunden skymtande, af kulörta lyktor
upplysta allé längs stranden är en älskvärd
sommar-idyll från det aflägsna landet.
J. K—e.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
