Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboken. Bilaga till Ord och bild - N:r 6, Juni - Musik. Af M. J.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGBOKEN.
45
MUSIK.
K. OPERAN.
Maj. 29. Den vilseförda.
Juni. 14. Tannhäuser.
> 27. i:sta akten af Orfevs. 3:dje akten af
Aida. 3 :dje akten af Den bergtagna.
KONSERTER.
Maj. 27. Symfoni-matiné på utställningen.
Juni. 6. Andra nordiska musikfesten. i:sta
konserten å Fredrikshof.
» 7. Andra nordiska musikfesten. Dansk
konsert i Musik. Akademien.
» 8. Andra nordiska musikfesten. 2:dra
konserten å Fredrikshof.
» 9. Andra nordiska musikfesten. Norsk
konsert i Musik. Akademien.
» 10. Andra nordiska musikfesten. 3:dje
konserten å Fredrikshof.
» » Andra nordiska musikfesten. Svensk
konsert i Musik. Akademien.
Den stora nordiska musikfesten, den
andra af dylika fester som firats i
Skandinavien, den första som ägt rum inom
Sveriges landamären, se där juni månads
musikaliska tilldragelse. Under pingstveckan hade
vi på fem dagar sex konserter förutom
general-repetioner och festligheter, hvarvid sång
naturligen äfven förekom, så att vi då fingo höra
musik tillräckligt för ett half år. Pingsten har
länge ansetts som lämplig för musikaliska fester;
i den härliga försommartiden, då allt ute i
naturen är jubel, klang, förnyelse och
hänryckning, då ha alltid de stora musikfesterna ägt
rum, såväl i Tyskland, som annorstädes — äldst
äro de rhenska festerna, hvilka ända sedan
början af 1820-talet årligen firats alternativt
i Köln, Aachen och Düsseldorf, och vid hvilka
på sin tid Felix Mendelssohn och Robert
Schumann spelat en ledande roll. De lifaktigaste
tyska musikfesterna hållas nu af »Allgemeiner
deutscher Tonkünstlerverein», som hvarje vår
har konserter, hvarvid framför allt moderna
verk af intresse framföras. Äfven här i
Sverige samlade länge pingsten alla
musik-vänner till fest, nämligen i Upsala, där J. A.
Josephson under åratal vid denna tid anordnade
oratorie-konserter.
Programmet vid en musikfest borde vara på
förhand gifvet. De stora verken skulle hämtas
från den klassiska repertoaren; Händels och
Bachs stora körverk, Beethovens symfonier
borde där ej få saknas. Vid en musik-
fest, där programmet nödvändigt måste
begränsas till nordisk musik, kunna dock
ej dylika »standard works» få förekomma.
Tyvärr blir följden brist på monumentala
verk på de stora konserterna, hvilkas
program därför genom mängden af små
heterogena kompositioner verka tröttande. Och
jättekören — för våra förhållanden är en
kör på sex hundra personer en jättekor,
om också den stora provisoriskt uppförda
musikhallen hade kräft ännu mer jättelika
krafter, — jättekören får ej häller tillräckligt
tillfälle att utmärka sig. Vid den sista
konserten fick nu t. ex. hela den blandade kören
endast medverka i det korta fragmentet ur
»Balders död». Huru som hälst är en
musikfest med så ansenliga körkrafter, en
orkester på 120 man (11 kontrabasar!),
utvalda solister och bepröfvade dirigenter
med till en del berömda namn, en icke
all-daglig tilldragelse. Högtidlig och festlig var
också särskildt den första konserten;
mattades stämningen sedermera något, så berodde
det till en del på, att man äfven
kan få för mycket af musik, men delvis
äfven på programmen, mot hvilka åtskilliga
berättigade anmärkningar redan gjorts och
det i alla de tre nordiska landen. Jag
skall därför icke nu upprepa dem utan blott
konstatera, att man dock vid konserternas
slut allmänt var glad öfver allt vackert, som
man fått höra, och allmänt erkände det nit
och intresse, hvarmed komiterade löst
sitt svåra och grannlaga värf. Att
musikfesten hedrades med konungahusets hägn,
bidrog naturligen äfven till dess festliga
karakter. Konungen bevistade fyra af dess
sex konserter, och kronprinsen, som stått i
spetsen för komiterade, var både vid
repetitioner, konserter och fester outtröttlig.
Den första konserten inleddes mycket
lämpligt med Normans festouvertyr (öfver
motiven »Du gamla, du friska» och »Ädla
skuggor»), hvarefter hr Personne framsade
en prolog af Frans Hedberg. Ole Oisens
symfoniska dikt »Åsgårdsrejen», ett stycke
programmusik efter en dikt af Velhaven,
kunde med sin brist på karakter och
intressant musikaliskt arbete icke i nämnvärd grad
fängsla. Detta stycke, som på sin tid så
retade Hansiick i Wien genom sin nordiska
»djärfhet», gör nu blott intryck af ett mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
