Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboken. Bilaga till Ord och bild - N:r 7, Juli - Konst. Moderna svenska etsningar på utställningen och i Nationalmuseum. Af John Kruse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGBOKEN.
Si
KONST.
MODERNA SVENSKA ETSNINGAR
PÅ UTSTÄLLNINGEN OCH I
NATIONALMUSEUM.
*\ fEDAN på vår utställning den moderna
IV I svenska målarkonsten är representerad
i Bobergs snillrika hvitskimrande labyrint med
den ädla utansidan så fylligt och rikt som aldrig
någonsin tillförene, kan man däremot icke
säga detsamma om etsningskonsten.
Visserligen är Zorn företrädd af en serie nya
etsningar, de flesta porträtt af mer eller mindre
distinguerade utländingar, ett förträffligt
dubbelporträtt af herr och fru Pontus Furstenberg
samt badande kvinnliga modeller. Af vår
solide veteran Hägg finner man äfven några
verk, såväl äldre, såsom det kolossala
bladet Mont S:t Michel, som yngre, bland
hvilka den för »Ord och bilds» läsare nyligen
presenterade Interiören af Dalhems kyrka på
Gotland. Det är svnd, att Hägg icke utställt
de synnerligen läckra små prof på färglagd
litografi, hvilka för en tid sedan exponerades i
Nationalmuseum. Tallberg och Nils Elias
Andersson hafva i kompani utfört det stora
för en engelsk publik afsedda bladet Slaget vid
Trafalgar, ståtligt nog med sina väldiga,
segelhöljda »men of war» men i alla fall
mindre af ett konstnärligt än ett
kvasihisto-riskt intresse; fartygens placering lär nämligen
grunda sig på noggranna litterära
efterforskningar i ämnet. Haglund utställer en stor,
i sin mörka, bruna ton och sin pittoreska
anordning onekligen vacker etsning af
Trolleholms slott i Skåne, samt en del ur teknisk
synpunkt rätt intressanta nyheter, bland hvilka
en med 4 plåtar tryckt liten vy öfver
inloppet till Stockholm, hvilken dock i sin
nästan till omärklighet svaga färgläggning icke
kan kallas lyckad; den är nog afsedd att
imitera 1700-talets lätt färglagda gravyrer,
sådana som t. ex. hos oss Elias Martin
förstod åstadkomma med så lätt och fin hand,
men det fanns dock åtskilligt mera färg i
dessa gamla blad än i Haglunds, hvilket
senare- ovillkorligen framkallar det bekanta
utropet: Trop de bruit pour une onielette! Men
ett första försök bör icke bedömas strängt,
i synnerhet som själfva idén nog torde
förtjäna uppmärksamhet. Af Thegerström finnas
några små nya svartkonstblad, hvilka dock
synas mig betydligt öfverträffas af den tidigare,
här icke utställda åskvädersstämningen från
Dalarö efter konstnärens bekanta tafla. Emma
Chadwick-Löwstädt utställer några dunkelt
hållna familjescener, utförda i en slags
målerisk stil med grof och bred men något
suddig och grumsig liniegifning. Af den unge
konstnären David Ljungdahl finnas några
etsningar, hvilka jag tror vara förtjänta af
uppmärksamhet, i det de röja blick för det
karakteristiska i svensk natur och svenska
typer samt en förträfflig teknisk duktighet.
Se t. ex. på denna Hafskust (motiv från
Ålands haf) med sin sand och sina stenar,
sin kalla, mörka regnstämning öfver hafsytan
och de »mariga», glesa tallarne, som frysa i
blåsten! Denna äkta svenska landskapsbild
var med bland de blad, som Föreningen för
grafisk konst utdelade 1895. Slutligen har
mästaren von Rosen utställt några gamla
arbeten med motiv från 1500-talet, hvilka .man
beundrar mera för hvarje gång man ser dem för
deras lefvande och intensa historiska intuition.
I den lilla etsningen Dopet ser man skaran af
släktingar och faddrar just på väg att gå ut
ur den låga, romanska träkyrkan, i hvars
portal synes främst af alla den gamla
gudmodern, leende mot det nykristnade
barnbarnet, som hon bär i famnen. Etsningen
Slagsmålet, af ännu mindre format, skildrar
drastiskt en våldsam kalabalik utanför en
tavern, hvars mäktiga öl bringat blodet till
den grad i svallning hos kunderna, att en
liten åderlåtning med tillhjälp af stolar och
knifvar finnes nödig. I tre större blad, hvilka
verka som litografier, men äro utförda
medelst »fototypografi» efter egen metod af
Simonau & Toovey i Briissel efter teckningar
af von Rosen, skildras på ett icke mindre
förträffligt sätt Göran Persson, som från sitt
fönster med ett lömskt och försmädligt grin
smyger sig till att betrakta Nils Stures
skymfliga färd genom Stockholms gator, vidare
Ture Jönssons högfärdiga återvändande under
pipors och trummors ljud från Västerås
riksdag, samt slutligen herr Gude Gjäddes
predikoresa till häst med gevär och hund. Det
är redan gamla blad — de äro från 1868,
1869 och 1873 —i men de höra till det
slags konstverk, som, likt ädelt vin, icke
förlora på att åldras. Två af dessa blad —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
