Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboken. Bilaga till Ord och bild - N:r 8, Aug. - Musik. Högtidstal, hållna i Musikaliska Akademien af Oscar Fredrik. Af M. J. - K. Operan, Konserter. Af M. J.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO
DAGBOKEN.
nu äger hängifna anhängare? I detta fall
upptogs Oscar Fredriks mantel efter 2 5 år
med kraft af Fritz Arlberg, hvars vackra
ifrån för det svenska språkets renhet i
sången utgör det mest behjärtansvärda i hans
mycket omtalade och mycket förkättrade
tonbildningslära. Hvad den höge talaren i detta
sammanhang yttrar om betydelsen af färg och
accent i sången är så förträffligt, att jag
icke kan neka mig nöjet att äfven här citera
honom: »Skall den sjungna tonen tränga till
hjärtat och ej blott till örat, måste den äga
färg, skall sången i sin helhet lyckas göra
varaktigt intryck på åhöraren, så måste den
äga verkligt medveten känsla, uttryckt i och
genom riktig accent.» Och vidare: »Alla
verkliga sångare och sångerskor hafva, genom att
inse betydelsen af färg och accent, tillägnat
sig och begagnat dessa de mäktigaste medel,
som, oberoende af klangelementet i deras
stämma, stått dem till buds. Så gjorde vår
Jenny Lind. Just därigenom lyckades hon
särskildt utöfva denna oemotståndliga, fastän
för mängden nästan obegripliga trollkraft, som
icke blott mäktat framkalla ögonblickets
stormande hänförelse utan, hvad ännu mera är,
varaktigt behärska människohjärtan samt skapa
outplånliga minnen. — Språket äger sina
lagar, likasom sången, och båda böra hållas i
hälgd.
Ett annat af dessa tal är ägnadt åt
minnet af Beethoven, den store, den ende,
hvilken väldige tonheros’ hundraårsfest firades
äfven i vårt land. 1 ännu ett annat kastas
en återblick på hvad svensk tonkonst sedan
äldsta tider frambragt.
Jag har helt naturligt i dessa få rader
icke kunnat påvisa annat än en del af det
rika innehållet i dessa tal, dem en
konstäl-skande och konstförståndig furste ägnat åt den
tonernas sköna konst, som varit hans sällskap,
på samma gång en glädjekälla och tröstarinna,
under hela hans lif. Den intresserade hänvisas
till att själf i dem skaffa sig närmare kännedom
om det sätt, hvarpå konung Oscar i ordets
skrud klädt sina ideela sträfvanden för
utvecklingen af svensk tonkonst och svenskt
tonlif. Om den framgång, som krönt denna
verksamhet, vittnar kanske än mer vältaligt
det starka uppsving, som svenskt musiklif
under de gångna fem och tjugu åren
oveder-sägligen tagit.
M. J.
K. OPERAN.
Aug. 12. Carmen.
» 14. Mignon.
» 15. Wilhelm Tell.
> 18. Regementets dotter. Blomsterballett.
» 20 Fra Diavolo.
» 23. Leonora.
» 26. Nürnbergerdockan. Pajazzo.
» 27. Orfevs. På Sicilien.
» 29. Faust.
> 30. Figaros bröllop.
KONSERTER.
Juli 8. Rysk konsert på utställningen.
Aug. 8. Hr Cor-de-Las’ konsert.
» 21. Första Saint-Saëns-konserten.
» 24. Andra Saint-Saëns-konserten.
MÅNADENS egentliga musikaliska
évé-nement är naturligen Saint-Saëns’
besök i Stockholm och hans begge konserter på
Operan, om hvilka det till och med uppstått
polemik i tidningarna. Utan att vilja på något
vis blanda mig i denna tvist, så kan jag dock
icke underlåta att i detta sammanhang uttala
mig något om hvad som från ett håll
proklamerats såsom det ena nödvändiga för en
konstnärlig kritik, nämligen kritiserandet, d. v. s.
gillandet eller afvisandet, af olika konstideal,
olika stilar. Hvarför icke i stället låta hvar stil
gälla, hvad den kan? Det förkastliga är endast
det stillösa, det opersonliga, flacka, obetydliga,
skulle jag vilja säga. Att nu, såsom här skett,
afvisa, föraktligt afvisa alla stilar, som icke kunna
tänkas direkt influera på den svenska
musikkonstens kommande Messias (eller kanske har
han redan kommit?), är äfven sedt från
ensidig svensk synpunkt en absurditet. Alla de
stora insatser, som under olika tider gjorts i
musikens allmänna utveckling, kunna lika litet
förbises af en svensk som af en spansk
komponist; hvad som däremot ligger på sidan om
utvecklingen har naturligen endast i mindre
grad anspråk på beaktande, men afvisas bör
det ej. Eller hvarför skulle svenskarne behöfva
vara mer rigorösa än tyskarne? Man läse t. ex.
i Webers recensioner det erkännande, som
Friskyttens odödlige komponist gaf åt
Boieldieu, hvilkens musik helt säkert icke kunde
ha någon annan direkt betydelse för honom,
än den, som allt skönt har för en uppriktig
skönhetsvän.
För öfrigt, ett stort nationelt banbrytande
geni som Chopin eller Grieg uppstår icke genom
en låt vara aldrig så välberäknad sammanslag-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
