Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboken. Bilaga till Ord och bild - N:r 10, Okt. - Musik. Af M. J.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
DAGBOKEN.
kör, som ger henne klaven till nästa gåtas
lösning. Här äger onekligen musiken
verklig kraft och karakter, men karakteren är
wagnersk, något som är betecknande, icke
därför att komponisten är en hängifven
beundrare af Wagner och skrifver i hans anda,
utan därför att det visar, att dessa
kraftscener mindre legat för hr Peterson-Bergers
naturel och därför låta hans individualitet
framlysa i mindre grad. I de lyriska
inläggen, den nätta tomtedansen, den briljanta
hafs-målningen, marschen och svärdsdansen m. m.,
där är han mer sig själf än i de mer
storvulna scenerna, i den patetiska deklamationen.
Detta hindrar icke, att äfven dessa senare
scener äro talangfullt gjorda, och i sin
helhet vittnar detta verk om en frisk och
frodig samt konstnärligt skolad musikalisk
talang, hvaraf man kan ha rättighet att vänta
sig mycket, på samma gång som det utgör
en vacker hyllning åt kung Oscar, till
hvilkens jubileum det skrifvits.
Hr Peterson-Berger kan verkligen ha rätt
att med en lätt förklarlig stolthet fästa
uppmärksamheten på, att »det tilldrager sig
något i Sverige i denna tid inom de »talande»
konsterna, ja, »mer än det tilldragit sig på
åratal förut!» Vår unga musikaliska skola,
— vi tyckas verkligen äga en sådan — ger
numera rätt ofta starka lifstecken ifrån sig, af
hvilka de kraftigaste detta år varit hr Alfvéns
symfoni, hr Stenhammar kantat och hr
Peterson-Bergers festspel. Måtte det bara
fortfara!
Utförandet af Svea-galdrar var godt. Fru
Linden såg präktig ut som Svea och hade i
sin sång verkliga Brünnhilde-accenter, fru
Östberg utförde med sin stora talang Sagas
mindre parti på bästa sätt, och hr Ödmann,
fröken Thulin samt hrr Sellergren och
Lejd-ström skötte sig äfven förtjänstfullt. Det
hela dirigerades af hr Nordqvist, som äfven
hade komponerat en festlig, väl
instrumenterad jubileumsmarsch, hvarmed
föreställningen inleddes. Uppsättningen var vacker,
hafs-sceneriet, som lär ha tillverkats för »Den
flygande holländaren» för 26 år sedan, så
briljant, att det kanske skaffar oss en ny
och efterlängtad repris af detta Wagners geniala
ungdomsverk. Ägirs döttrar summo nästan
lika illusoriskt som Rhendöttrarna lära göra
i Bayreuth. Det hela var med ett ord
stämningsfullt, och förtjänsten häraf tillkommer
naturligen till en god del hr Elmblad, hvars
talang nog allt mera skall visa sig värdefull
för Operan, särskildt vid framförandet af
Wag-nerrepertoaren, på hvar skonstnärliga och
fullständiga introducering här hos oss vi nu så
länge väntat.
Till sist skall jag med några ord
omnämna den stora sångarfesten, som ägde rum
under jubileumsdagarne. De begge
konserternas egentliga stora ögonblick var den 1 500
man starka samfällda körens utförande af
Wennerbergs »Hör oss Svea», hvars toner
trängde alla genom märg och ben. I det
brusande bifallet efter denna sång låg helt
visst också en hyllning till den sångarpatriark,
som Sverige har att tacka för så många
högstämda och eldande, i sann mening
fosterländska sånger, och som i dessa dagar med
ännu obrutna krafter fyllt sitt 8o:de år.
Af de enskilda sångföreningarne gjorde sig
den nybildade Septemberkören under d:r Kull,
Stockholms Bricollister och Bellmanskören
under hr åkerberg samt O. D. från Upsala
under hr Hedenblad särskildt gällande.
Programmen upptogo mest kända sånger ur den
gängse kvartettrepertoaren. Egendomligt att
lägga märke till är, hur kvartettsångens
egentliga blomstring redan tycks ligga långt
tillbaka i tiden, och hur det är med de gamla
sångerna som våra kvartettsällskap alltjämt vinna
sina segrar. Sällskapet för svenska
kvartettsångens befrämjande prisbelönar visserligen
hvarje år en del kvartetter och ger ut dem
på trycket, men de lyckas icke eröfra
popularitet och förtjäna det i regeln icke heller.
En angenäm öfverraskning var därför att få
höra en ny, frisk och stämningsfull sång,
»Fjäll i sol», text och musik af
Peterson-Berger, en komposition, som också mottogs
med /ärme. En annan ny sång var ett af
professor Nyblom författadt hyllningskväde
till konungen.
Kanske fanns det dock en och annan, som
— i likhet med undertecknad — efter så
mycken kvartettsång, hvilken ju i längden
lätt gör ett vekligt intryck, längtade efter
friskare vindar och till och med gärna skulle
ha velat höra en riktigt modern
orkesterkomposition med många sköna, rifvande
dissonanser. Vår tid har andra konstnärliga ideal,
än våra fäder haft. De gamla idealen blekna
för morgonrodnaden af ett nytt tidehvarf.
Kvartettsången kan ännu sprida glädje och
gamman i sällkapskretsen eller ljuda manande
i stunder af fosterländsk hänförelse, men dess
rent konstnärliga betydelse bör icke anslås
så högt. M. J.
Stockholm, Iduns Tryckeri Aktiebolag, 1897.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
