Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboken. Bilaga till Ord och bild - N:r 12, Nov. - Konst. Svenska praktverk. Af Karl Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO
DAGBOKEN.
KONST.
SVENSKA PRAKTVERK.
Hedvig Eleonoras Drottningholm, Anteckningar till
slottets äldre byggnadshistoria af d:r John
Böttiger. Ny upplaga illustrerad af Agi Lindegren.
W. Silfversparres nya grafiska aktiebolag.
Stockholm 1897.
Konstsamlingarna å de svenska kungliga slotten.
Afbildningar af de värdefullare konstföremålen med
text af d:r John Böttiger. I. W. Silversparres
nya grafiska aktiebolag. Stockholm 1897.
Bland de många tryckalster, till hvilka
konungens jubileum gifvit anledning,
intaga de båda ofvannämda en plats hors
concours. För det resultat, som här
föreligger, har man att tacka en intresserad
samverkan mellan den lärde och
konstför-farne föreståndaren för konungens
konstsamlingar, d:r John Böttiger, föreståndaren
för en af våra främsta grafiska anstalter,
herr Axel Lilja, och, hvad det förstnämda
af arbetena beträffar, slottsarkitekten å
Drottningholm Agi Lindegren. Hvar inom
sitt område hafva de presterat någonting
mycket gediget, och resultatet har blifvit
ett par praktverk, som ej blott tillfredsställa
den högsta boklyxens fordringar utan äfven
genom . sitt sakliga innehåll och sitt rika
och märkliga bildstoff säkerligen skola
behålla en varaktig plats inom
konstlitteraturen.
Det är nu åtta år sedan den första
upplagan af Hedvig Eleonoras Drottningholm
utkom — den gången utan illustrationer.
Arbetets art gjorde studium af detsamma
på platsen nästan till en nödvändighet, och
gagnet af detsamma blef härigenom
naturligen rätt mycket begränsadt.
Sådant som det nu föreligger, i
folioformat, med 56 ljustrvcksplanscher och 36
bilder i texten, förutom vignetter med
till-lämpade detaljer från byggnaden, utgör det
en den mest glädjande lösning af den
maktpåliggande uppgiften att på ett
vetenskapligt tillfredsställande sätt publicera denna för
vår konsthistoria och barockstilens historia
öfver hufvud taget så viktiga byggnad med
dess rika dekorativt konstnärliga utstyrsel.
Författaren har gjort
riksänkedrottningen Hedvig Eleonora till hufvudpersonen
i sin framställning och därmed visat
hennes minne den största tjänst som kunde
detsamma vederfaras. Det hvilar i den
politiska historien öfver hennes drag en
kärfhet parad med kvinnlig småaktighet och
trångsynt egoism, som tillsammans dana en
allt annat än sympatisk bild, men när man
ser henne, med vaken blick för hvar de
lämpliga personerna för utförandet af
hennes planer äro till finnandes, med
outtröttlig verksamhetslust, med stor administrativ
och ekonomisk skicklighet och med en
lefvande personlig tillägnelse af de
konstnärliga tankarne och personlig njutning af
deras resultat taga ledningen af de stora
konstföretagen i landet i sina händer och
med hela den färdighet, som hennes af
naturen prosaiska daning gifvit henne, föra
fram så stora verk till seger, då försvinner
det afkylande intrycket af den vattniga
flegman i hennes ögon och det gnatiga draget
kring hennes mun, och vi förstå, att i
hennes själs boning med dess många skumma
och ogästvänliga smygar fanns ett
hög-hvälfdt fönster, hvars öppna utsikt öfver
lifvets förklaring i konsten lockade henne
och gjorde henne lycklig. Hennes
slotts-räkenskaper äro hennes »Ehrenrettung».
En njugg sparsamhet, som vänder på den
ena styfvern efter den andra för att till slut
omsätta dem såsom samladt kapital i
konstens oändlighetsvärden och åt en eftervärld
skänka hvad denna själf aldrig skulle
mäktat åstadkomma — en sådan sparsamhet
är ej längre något karakterslyte af den art,
att historiens stora process därpå skulle
kunna grunda en fällande dom. Ställer
man Hedvig Eleonora mellan de två
svenska drottningar, som jämte henne lifligast
tagit sig an konsten, framstå både hennes
underlägsenhet och hennes förtjänster i
klarare dager. Hon äger ingenting af den
intellektuela febern hos Kristina, af
hennes uppspärrade och vidtfamnande blick
för företeelserna, af hennes sensationers
våldsamma oscillerande mellan begär och
afsmak eller af denna handlingens otyglade
radikalism, som dref henne från nederlag
till nederlag och gjorde hennes lif till något
af en gycklaraktig fars och något af ett stort
och mörkt ödesdrama. Lika litet har hon
gemensamt med den förslagna och smidiga
Lovisa Ulrika. som med ett gäckande och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
