Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - »Dynastien» Almlöf. En konturteckning. Af J. A. Runström. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 o
J. A. RUNSTRÖM.
knut almlöf som poirier i »klädeshandlaren
och hans måg».
sätt passade merendels ypperligt till
uppgifterna, och i den moderna
sällskapsdräkten liksom förut i »mantel och
svärd»-styckena var han samma öfverlägsna
företeelse, hvars andliga vigör hälsades med
beundran.
Vi ha något länge dröjt vid den äldre
Almlöfs teaterbana. Det har skett,
emedan vi äro förvissade om att den
betydande insats han gjort i vår sceniska
konsts utveckling är väl förtjänt af att i
eftervärldens minne upplifvas och att hans
snart instundande hundraårsminne hör till
dem, som böra prydas med erkänslans
kransar.
Det var ej med Nils Wilhelm Almlöfs
goda minne som sonen Knut kom att
ägna sig åt den sceniska banan. I faderns
tycke ägde ej denne de egenskaper, som
främst borde pryda en skådespelare och dem
han själf besatt i så ovanligt mått. Men
sonen hade sitt hufvud för sig, och han
var ej mer än tjugutvå år gammal, då han
lämnade de examensstudier i Uppsala, som
skulle bana honom vägen till kyrkans
ämbeten, för att i stället ägna sig åt mimens
konst. Han har själf sedan, på höjden af
erkännande och rykte, bekänt, att han
aldrig upphört att betrakta det tagna steget
såsom en »dumhet»; uttrycket är
betecknande för det skarpt kritiska sinne, som
följde honom lifvet igenom och som väl
inverkat både hämmande och befordrande
på hans bana, på samma gång det af
honom danade en skäligen sällsynt företeelse
— en skådespelare med alltid vaken
själfkritik. För vår svenska sceniska konst
åter var förvisso den dag,
dåtjugutvåårin-gen gjorde allvar af sitt beslut, en verklig
lyckodag. Han kom med detsamma under
den bästa ledning, sin blifvande svärfader
Pierre Delands, och han ägde insikt nog
att ej bibehålla en tidigt vunnen
anställning vid Kungl, teatern, utan att återgå
till Delands trupp, där hans anlag under
träget arbete kunde vinna en mångsidigare
utveckling. Knut låg åt det komiska
hållet lika afgjordt som fadern åt det tragiska,
högtidliga, och han var i sin ungdom en
knut almlöf som gaspard i »debutanten
och hennes far».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
