Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Ur bokmarknaden - Af John Kruse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR BOKMARKNADEN.
Henrik Schück och Oscar Levertin: Svenska
memoarer och bref. I, II. Stockholm, Albert
Bonnier.
Med rätta betraktas bref och memoarer
såsom ytterst viktiga historiska källor,
emedan de, ehuru naturligtvis vanligen starkt
färgade af personliga sym- och antipatier
och det okontrollerade subjektiva
betraktelsesättets öfverdrifter och orättvisor, dock
alltid ge en tidsfärg och stämning på ett
helt annat omedelbart och lifligt sätt än
kalla offentliga dokument.
Det är särskildt ett tidsskede af vår
historia, som i rikt mått kommit i
åtnjutande af memoarernas och breflitteraturens
lifliga belysning, nämligen den gustavianska
perioden. Från denna period och den, som
följer densamma allra närmast, är det också
som våra framstående litteraturhistoriker
Schück och Levertin hämtat allt stoffet till
de båda samlingar, hvarmed de till julen
I900 börjat ett företag, som i hög grad
förtjänar en varm uppmuntran till
fortsättning.
Professor Schück börjar sin volym med
öfverste Salomon Breli7is anteckningar
från åren 1808—1818. Brelin berättar
först om sitt deltagande som ung officer i
bevakningen af den afsatte Gustaf IV Adolf
under dennes fångenskap å Gripsholm,
skildrar därefter utförligt Fersiska mordet och
ger slutligen en målning af Karl XIII:s
sista år från norska fälttåget t. o. m. hans
död. Brelin är ej någon öfverlägsen
me-moarskrifvare — han är en snäll och
godhjärtad karl, som råkat blifva hofman ■—
men han har goda ögon och skildrar
synnerligen åskådligt hvad han fått se. Allt
det ohyggliga och gräsliga i det Fersiska
mordet framstår ännu en gång, kanske
starkare än någonsin förr. Den olycklige
Gustaf IV Adolf skildras med en viss sym-
pati, och för »den gamle gode konungen»
Karl XIII hyser hans slottsadjutant en varm
tillgifvenhet, medan Karl Johan är honom
mindre behaglig och, med sin franska
vana att ligga bekvämt och landtkrabbans
rädsla för sjögång, framstår — mirabile
dictu — såsom en veklighetens
representant gent emot sin företrädare, som är
sjöman och under norska fälttåget ligger i
»en liten simpel ressäng med en tvåtums
tjock madrass». Brelin tillfogar härvid
följande förnumstiga reflexion: »Så olika är
det. Den gamle (kungen) låg aldrig mjukt
eller med konstbäddning. Den senare är
uppfödd i fält och har väl 1 aln hög
säng med mjuka madrasser, kuddar uppe
och nere, täcken och -pälsar på».
En stor kontrast mot Brelins memoarer
bildar Joh. Gabriel Oxenstiernas Mitt
Minne, författadt 1788 under öfverresan
till Finland att vara närmare den
svensk-ryska krigsskådeplatsen. Det är riksrådet
och kanslipresidenten, som skrifver denna
dagbok, men skalden Oxenstierna tittar fram
öfverallt, sådan man känner honom så väl
från hans af Sv. Litteratursällskapet tryckta
ungdornsdagbok, en drömmare och
»fantasiens martyr», evigt i disharmoni med
diplomati och praktisk politik och hämnande
sig på sitt öde genom hjärteutgjutelser och
spetsiga kvickheter i sin dagbok. Angående
sin utnämning till riksråd yttrar Oxenstierna:
»Från den stunden miste jag min frihet,
och i dag, då jag skrifver, har jag ännu
sedan den tiden ej känt ett lyckligt
ögonblick», och han tillägger, att han blifvit
»med lika ungt hjärta på en gång flyttad
i en försmak af ålderdomens tröghet».
Hur mycket skald Oxenstierna än är,
hur mycket han under öfverfärden till
Finland än må njuta af att åter äga »frihet
och enslighet» i naturens sköte och vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
