Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - De blinda. Af Maurice Mæterlinck. Öfversättning från franskan af G. M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE BLINDA.
537
DEN FÖRSTE BLINDE.
Jag för min del vet att det är sent, då jag
är hungrig, och nu är jag hungrig.
DEN TREDJE BLINDE.
Men betrakta himmelen, kanske ni då kan se
någonting!
(Alla lyfta hufvudet mot himmelen med
undantag af de tre blindfödda männen, hvilka
fortfaran-de stirra mot marken.)
DEN SJETTE BLINDE.
Jag vet ej. om vi äro under öppen himmel.
DEN FÖRSTE BLINDE.
Rösten genljuder, som om vi vore i en grotta.
DEN ÄLDSTE BLINDE MANNEN.
Jag tror snarare den låter så, därför att det
är afton.
DEN BLINDA UNGA FLICKAN.
Jag tycker mig känna månskenet på mina
händer.
DEN ÄLDSTA BLINDA KVINNAN.
Jag tror snarare det är stjärnljust, jag hör det.
DEN BLINDA UNGA FLICKAN.
Jag också.
DEN FÖRSTE BLINDE.
Jag hör intet ljud.
DEN ANDRE BLINDE.
Jag hör blott ljudet af våra andedrag.
DEN ÄLDSTE BLINDE MANNEN.
Jag tror att kvinnorna ha rätt.
DEN FÖRSTE BLINDE.
Jag har aldrig hört stjärnor.
DEN ANDRE OCH TREDJE BLINDE.
Icke vi heller. (En svär/n nattfåglar slår
plötsligt ned bland löfverket.)
DEN ANDRE BLINDE.
Hör! Hör! Hvad är detta öfver oss? Hör ni?
DEN ÄLDSTE BLINDE MANNEN.
Någonting försiggår i rymden!
DEN FÖRSTE BLINDE.
Jag förstår icke detta slags buller. Jag skulle
vilja återvända till klostret.
DEN ANDRE BLINDE.
Vi måste veta hvar vi äro!
IpEN SJETTE BLINDE.
Jag har försökt att stiga upp; det finns endast
törnen omkring mig; jag vågar ej mer sträcka ut
mina händer.
DEN TREDJE BLINDE.
Vi måste veta hvar vi äro.
DEN ÄLDSTE BLINDE MANNEN.
Vi kunna ej få reda på det.
DEN SJETTE BLINDE.
Vi äro nog ganska långt hemifrån; jag förstår
ej längre något ljud.
DEN TREDJE BLINDE.
Jag har länge känt lukten af vissna blad!
DEN SJETTE BLINDE.
Har någon af er sett Ön i forna dagar, och
kan han då säga oss hvar vi äro?
DEN ÄLDSTA BLINDA KVINNAN.
Vi voro ju alla blinda, då vi kommo hit.
DEN FÖRSTE BLINDE.
Vi ha aldrig kunnat se.
DEN ANDRE BLINDE.
Låt oss icke oroa oss onödigtvis; han skall
snart komma tillbaka. Låt oss vänta ännu en
stund; men hädanefter vilja vi ej mera gå ut med
honom.
DEN ÄLDSTE BLINDE MANNEN.
Vi kunna ju ej gå ut ensamma!
DEN FÖRSTE BLINDE.
Vi skola ej gå ut mera; jag afstår hellre.
DEN ANDRE BLINDE.
Vi hade ingen lust att gå ut; ingen af oss
hade bedt därom.
DEN ÄLDSTA BLINDA KVINNAN.
Det var helgdag på Ön; vi gå alltid ut på
de stora helgdagarna.
DEN TREDJE BLINDE.
Medan jag ännu sof, kom han och slog mig
på skuldran och sade; Stig upp, stig upp; tiden
är inne, solen lyser! — Var det så? Jag kunde
ej märka den! Jag har aldrig sett solen.
DEN ÄLDSTE BLINDE MANNEN.
Jag, jag såg solen, då jag var helt ung.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
