Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Svensk berättarkonst. Af Fredrik Böök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
FREDRIK BÖÖK.
som här flera personer brefväxla inbördes
och ge växlande, af olika temperament
färgad belysning åt samma fenomen. Den
erbjuder talrika effekter just för en habil
och rationell begåfning som Annie
Qui-dings, och hon har onekligen användt
möjligheterna rätt väl. Men det stora felet
med denna bok är att den är utan
lefvande ända. Alltför tydligt känner man,
att ingen stark och sjudande lifskänsla
gifvit fantasien fart, det är tamt och lugnt
och skickligt hopkommet alltsamman, men
ingenting mer. Annie Quiding är en
beläst och kunnig dam, och i »Fru Fannys
son» har hon velat skapa representanter
för modern estetisk individualism å ena
sidan och för buddistiskt metafysisk
kvie-tism å andra; sannerligen, hon har bra
reda på sina saker, och den indiske
professorns bref resumera med talang
Schopenhauers och Upanisjadernas upphöjda
visdom. Men aldrig ha väl så tunga och
hoppförjagande läror föredragits med så
afmätta och salongsmässiga gester af
glädtig korrekthet, aldrig ha väl eremiternas
och världsföraktarnas religion visat så
odelad och polerad respekt för den sociala
hvardagsmoralen — inte ett ord, en sats,
som otvetydigt vittnar om att profeten själf
varit inne i de stora lidandenas Gehenna
eller på de klara, strålande tankarnas Tabor.
Och representanten för individualismens
heta lyckobegär är helt enkelt en
kavaljerstyp; han behöfver verkligen
författarinnans pekpinne och det af den indiske
professorn utfärdade adelsbrefvet för att
kunna skiljas från sällskapsmänskornas ofrälse
hop.
Det är något rappt och fyndigt, något
af godt hufvud öfver Annie Quidings
författarskap, och hon har blick för hvad som
gör sig. Men det ytliga och
konventionella firar triumfer i hennes välskrifna bok
om »Fru Fannys son». En löst tillsatt
och romanaktig katastrof slutar mycket
riktigt berättelsen, förkrossande den
este-tiske individualisten och kastande honom
i försakelsens och buddismens armar. Men
det hela är teater, sällskapsspektakel till
och med, och man vill byta bort hela
volymen mot en enda rad, som darrade
af omedelbar känsla eller blottade en
oförfärad tanke.
Marika Cederströms bok är en rätt
obestämbar företeelse. Något af
societets-roman genom skildringarna från de
mondäna polska emigrantsalongerna i Paris,
något af kulturhistorisk tidsskildring genom
den framskymtande bakgrunden af
polskryska frihetssträfvanden under det stora
kriget med Japan, men framför allt en
kärleksroman, berättelsen om ett passioneradt
och tragiskt kvinnoöde. Vare sig det
beror på det för läsaren främmande i ämnet
eller på bristande sammansmältning och
konsekvens i själfva boken, säkert är att
hela mängden af mänskor och förhållanden
står synnerligen oklar och förvirrad för en;
man har hela tiden en känsla af
planlöshet, som yttermera förstärkes genom det
bråda och godtyckliga slutet med sin
olycksfallstragik. Janinas hjärta vill framför
allt vara en psykologisk roman, men det
som sker förefaller mest underligt och
ovisst, man får intet tag om personerna,
deras motiv och deras afsikter. Det är
som mänskor af en ras, hvars känslolif
och tankegång i sitt innersta djup var oss
otillgängligt. Säregen och otillfredsställande
äro epitet, som man tvingas att använda
om boken, trots all möjlig respekt för den
genambildade och delvis eleganta stilen,
och för den utsökta stämning, som ligger
öfver vissa af dess sidor.
(Slutet följer.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
