- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtonde årgången. 1906 /
125

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Svensk berättarkonst. Af Fredrik Böök (Fortsättning och slut)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SVENSK BERÄTTARKONST. 125

skrifvits, är det med inga lönnliga rottrådar
fästadt vid sin skapare; men det står klart
och säkert för sig själf och vittnar om
sin författarinnas kunskaper, smak och
talang.

Engelsk litteratur och engelsk historia
känner Mathilda Malling grundligt;
genealogiska utredningar, kulturhistoriska interiörer,
idkeliga citat från skaldeverk, som
hug-fästat minnet af det frejdade huset Percys
öden, vittna därom. Detta om kunskaperna,
hvilkas betydelse är obestridlig, när det
gäller skrifva en historisk roman. Hvad
smaken angår, så häfdar den sig i det
skickliga sätt, hvarpå kunskapsmängden
distribuerats, i den flytande och
underhållande anordningen af händelsernas gång och
framför allt i den säkra täkt, som låter hela
skådespelet utveckla sig i den graciösa och
lagom lidelsefulla ton, i den stämningssfär
midt mellan lustspel och borgerligt drama
med lyckligt slut, som är utan jämförelse
behagligast för en bildad läsare, när han
vill underhållas och roas. Det är en
populär bok utan alltför stora anspråk, men det
är en smakfull bok, fri från all
sentimentalitet och billiga effekter, och det måste
man vara tacksam för.

Lägg så härtill författarinnans
obestridliga talang. Det är stämning och humör
öfver scenerna, och det är
mänskokännedom i teckningen af personerna.
Hjältinnan själf, den nyckfulla och litet lättsinniga,
oroliga och i sitt glittrande lynne ibland
obarmhärtiga lady Percy, som dock äger
så mycket impulsiv godhet och kraft att
älska och som till slut finner ut både hvad
hon vill och hvem hon håller af — hon
är en verklig människa, som lefver och röres
inför våra ögon. Hon är det dikterisk a
lifs-elementet i boken, i beröring med henne får
äfven den buttre och ärlige kusinen lif och
sanning; de flesta andra personerna,
framför allt den svenske grefve Königsmarck,
äro blott staffagefigurer.

»Lady Elizabeth Percy» försvarar afgjordt
sin plats som en historisk förströelseroman
af litterär hållning och litterärt värde.

* *

*



Strindbergs syn på världshistorien har
alltid haft sin egen charm, och han
förnekar sig inte i sina Historiska miniatyrer.
Framtidens litteraturpsykologer komma utan

tvifvel att talangfullt analysera fram de
hufvudsakliga synpunkterna i hans uppfattning
af händelsernas och krafternas spel på
världsteatern, och de skola med fint
förstående uppvisa det lönnliga sammanhanget
mellan dessa synpunkter och hans egna
rent mänskliga egenskaper och erfarenheter.
Det blir ett intressant kapitel en gång,
särskildt för uppfattningen af Strindberg;
för uppfattningen af världshistorien torde
däremot inte något synnerligen värdefullt
vara att vänta af undersökningen.

Vi, som äro den märklige mannens
samtida, och som inte med forskarnitets giriga
blick speja efter allt både stort och smått,
godt och dåligt, som har betydelse för
karaktäristiken och värdesättningen, vi ha
en obestridlig benägenhet att af det stora
trädet vänta de mogna och goda frukterna
och en lika obestridlig rätt att lägga de
missvuxna eller felslagna, maskstungna eller
som bittersur kart af stormen nedskakade
åt sidan, med all respekt för det
vetenskapliga värde de kunna äga för pomologen.
Till denna mindre näringsdugliga
kuriositetssamling höra med all säkerhet »Historiska
miniatyrer».

Det är en samling nyckfulla och
arabesk-artade broderier på den historiska stramaljen,
som allt för ofta lyser igenom i hela sin
torra och fantasilösa enkelhet. Det börjar
med judarnas träldom i Egypten, och det
slutar med franska revolutionen.
Världshistorien, koncentrerad på två små band,
tillåter inga onödiga detaljer och
omsorgsfulla miljöskildringar, och Strindberg har
också förstått hvad situationen kräfver i
fråga om våldsam förenkling och burdusa
presentationer. Vill man se metoden in
amplissima forma, så skall man läsa slutet
af »Laokoon» — för öfrigt den bästa
berättelsen i boken —, där Luther, efter
att på Forum ha sett påfven Julius II
mönstra trupper i rustning och sadel, i en
handvändning blir visad på tre stora män,
som inspektera S:t Petersbygget. Den
ene är Michel Angelo, den andre är Rafael
och den tredje glömmer författaren att
föreställa, ty han får annat att tänka på och
han har mycket brådt ... Så man kan
gissa på allting mellan Amerigo Vespucci
och Leonardo da Vinci.

Det hela är som man kan förstå ytterst
ogeneradt. Språkets billigaste fordringar
och äfven den ytliga historiska korrekt-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:48:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1906/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free