Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Om patriotismen. Af Gunnar Hazelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM PATRIOTISMEN.
153
Då det alltid är svårt att rycka en
människa ut ur den omgifning, där hon
växt upp och fått sina bildningsintryck,
så är det gifvet att det just är i denna
sin omgifning, som hon kan utföra sin
bästa gärning. Där har hon sitt rätta
arbetsfält. Man kommer säkert till den
bästa förståelsen af sig själf och sin plats
i samhället, till sin bästa uppgift i lifvet
och till största möjligheten att där
uträtta något, liksom till den mest
harmoniska utvecklingen af sin personlighet,
om man lyssnar till den granens susning,
vid hvars rot ens bo är fäst.
Patriotismen utgör ju alltid ett ideellt
moment och är därför alltid något i och
för sig tilltalande, men först när till den
patriotiska känslan anknyta sig praktiska
sträfvanden, ett arbete för ett mål, får
den ett verkligt värde ur synpunkten af
hela mänsklighetens och den mänskliga
odlingens utveckling.
Ju mer mångsidigt fotad i
verkligheten patriotismen är, desto större
betydelse äger den för samhällsutvecklingen.
Dess värde i detta hänseende är beroende
på det värde, som det samfund äger,
till hvars tjänst den patriotiska känslan
sträfvar att sammanföra och entusiasmera
människorna.
Ellen Key säger ganska riktigt, ehuru
kanske ej alldeles ur samma synpunkt
som den nu förfäktade:
»leke hvarje slag af patriotism är vard att
agas, icke hvarje art af nationell stolthet vidgar
ett folks hjärta.»
Att få någon värdemätare på de skilda
slagen af patriotism är svårt. Ju högre
och mera ideelt målet sättes, ju varmare
och innerligare fosterlandskärleken är
rotad och ju flera lager af befolkningen
den har genomträngt, ju hårdare, segare
och kraftigare striden för dess
berättigande utkämpas, desto mera värde
har patriotismen, ej blott för individen,
utan äfven för världsutvecklingen i dess
helhet. Skulle äfven det folk duka
under, som eldats i kamp af en sådan
patriotism, dess strid har dock ej varit
förgäfves. Krafter uppkallas, som annars
skulle fått slumra oväckta. För att segra
måste motståndarna upptaga mycket af
det bästa, för hvilket den andra sidans
män från början kanske ensamma
kämpat. Ett oss nära liggande exempel är
svekomanernas kamp i Finland. Ett annat
är danskarnes kamp i Nordslesvig, som
haft betydelse både för tyskarna i
Nordslesvig och för Danmark.
P^tt folk som värnar sitt oberoende,
kämpar för det kulturella sambandet med
det förflutna, kämpar, liksom skyterna i
Herodotus, för fädernas grafvar.
Patriotismen är alltid, där den
framträder, grundad på ett motsatsförhållande.
Det måste finnas ett medvetande om en
egen kultur, skild från andra folks, om
eget kulturintresse, som måste befordras
och utvecklas under täflan och kamp med
andra folk.
Om ock utvecklingen nedbrutit många
skrankor, så har dock ingen utjämning
folken emellan ägt rum. Allt jämt har
hvarje folk sin utpräglade individualitet.
Man kan ej hoppas på — äfven om man
skulle önska det — att människosläktet
en gång skall blifva en kompakt massa,
besjälad af ungefär samma intressen och
ideal.
Kulturens framtid torde tvärtom bero
på folkens inbördes täflan, ju flera folk
som deltaga i denna täflan, hvar med
sin egenartade patriotism, desto bättre.
Men visserligen kunna områden af
andlig kultur flyttas ut ur folkens
täf-lingskamp och öfverlåtas åt individernas.
Så har delvis skett med det religiösa
området. Det utöfvar nu jämförelsevis
ringa inflytande på patriotismen, liksom
på staternas ställning till hvarandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
