Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Vulkaniska företeelser och jordbäfningar. Jordens inre. Af Svante Arrhenius. Med 22 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300 SVANTE ARRHENIUS.
talliska, särskildt har
Wiechert förfäktat
denna åsikt. Sannolikt
utgör järn
hufvudmassan i denna jordgas.
Därför talar den
omständigheten, att järn,
såsom
spektralanalysen lär oss, utgör en
synnerligen viktig
beståndsdel af solen, att
vidare järn utgör
hufvudmassan af de
metallrika delarna i
meteoriter, och slutligen ty-
LAVAFYLLDA SPRICKOR MED VULKANISK ASKKÄGLA PÅ
TOROWHEAP-CANON I COLORADOPLATÅN. SKEMATISK BILD.
b ortsatta vi nu undersökningen af
mag-man på större djup, så finnes ingen
anledning att antaga, att ej temperaturen
fortfarande stiger mot jordens inre. På
ett djup af 300 a 400 kilometer bör
temperaturen slutligen bli så hög (omkring
io,ooo°C), att intet ämne där förmår att
bestå annat än i gasform. Innanför detta
skikt bör således jordens inre vara
gasformigt. På grund af våra
undersökningar angående gasernas förhållande vid
höga temperaturer och tryck ledas vi att
antaga, att gaserna i jordens innersta
förhålla sig ungefär såsom en ytterst
trögflytande magma; i vissa afseenden kunna de
snarast jämföras med fasta kroppar.
Särskildt är deras sammantryckbarhet ytterst
ringa. Man skulle kunna tro, att det vore
nära nog omöjligt att fä någon som helst
kunskap om dessa lagers förhållande;
genom jordbäfningarna få vi emellertid
någon kännedom därom. Dessa lager
utgöra den ojämförligt största delen af
jordmassan och måste ha en betydande
specifik vikt, då jordens specifika vikt i
medeltal är 5,52 och de yttre lagren,
såsom världshafvet och de af oss kända
jordmassorna, ha lägre specifik vikt (de
vanliga bergarterna ha specifika vikter
mellan 2,5 och 3). Man har därför
antagit, att jordens innersta delar äro me-
der jordmagnetismen därpå, attjärnistora
mängder förefinnes i jordens inre. Man
har också anledning att tro de i naturen
förekommande järnen, t. ex. det bekanta
järnet från Ovifak i Grönland, vara af
vulkaniskt ursprung. De i jordens
gasformiga inre förekommande ämnena
förhålla sig på grund af sin täthet i kemiskt
och fysikaliskt afseende ungefär såsom
vätskor. Då metaller sådana som järn
säkerligen äfven vid mycket höga
temperaturer hafva vida högre specifik vikt
än deras oxider och dessa högre än deras
silikat, så måste vi antaga att gaserna i
jordens -allra innersta nästan uteslutande
bestå af metaller, de yttre delarna
däremot hufvudsakligen innehålla oxider och
de yttersta mest silikat.
Beträffande den längst ut liggande
smälta magman är det sannolikt, att den
ofta, då den tränger in i högre lager i
form af batholiter, till följd af af kylningen
delas i två delar, hvaraf den ena är
lättare och gasformig och innehåller vatten
och däri lösliga beståndsdelar, medan
den andra, den tyngre, till sin
hufvudmassa består af silikat med ringa halt
af vatten. Den lättrörliga, vattenrika
delen afsöndrar sig i de högre skikten,
och tränger in i kringliggande
sedimentära lager, särskildt i deras sprickor, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
