Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Ernst Josephson som Konstakademiens »uppföding». Anteckningar af Georg Nordensvan. Med 6 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERNST JOSEPHSON SOM KONSTAKADEMIENS »UPPFODTNG» 197
april från Florens, och njuter jag dagligen af
den största rikedom på konst och den finaste,
fridaste natur. — Nu ämnar jag slå mig ner
här och arbeta flitigt här en längre tid. Det
är min mening att teckna en hel mängd
konturer efter dessa ypperliga tecknares arbeten,
och så ämnar jag göra en kopia efter en
kardinal af Rafael i olja.
I december är han i Rom och
skrifver den 3 till Boklund:
Du kan väl tänka att, jag under den
egentligen korta tid som jag varit borta och med
mitt sätt att betrakta en studieresa icke hunnit
något original färdigt, men att jag däremot
sänder hem så snart som möjligt Tizians Venus i
Firenze (originalets storlek), en sekreterare hos
någon hög andlig,* porträtt af Rafael,
likaledes originalets storlek, ett porträtt af Rembrandt
som yngling (Haag), Rembrandts s. k. nattvakt
som färgskizz, akvarellstudier efter taflor af
Frans Hals, Tizian, Velasquez, Rembrandt och
Brouwer.
Han tillägger:
Det skulle vara mig särdeles kärkommet
och behöfligt att få ett understöd, då jag i
annat fall till sommaren skulle nödgas afbryta
mina studier, då jag förtärt den lilla summa
jag ägde. Ingen annan än den som varit i
samma läge kan veta hvad det vill säga att
blifva hindrad, då man just kommit i tagen att
studera.
Det är min mening, när jag fått detta
arbete färdigt, som nu sysselsätter mig, att kasta
bort penseln för ett par månader och rita, rita,
rita! Ty den dagen är ej långt bort, så anas
mig, då man kommer med stränga kraf på
konstnären och mycket, som i dag gäller,
bevisas obrukbart, då gäller att ha barlast i båten
och icke sjunka.
Det originalarbete han här talar om
är David spelande för Saul.
De omnämnda kopiorna och
studierna förevisades vid akademiens
sammanträde den 23 febr. Då hade
Josephson insändt sin ansökan om stipendium.
Han skrifver till Boklund den 26 januari:
Hur mycket kan man hinna med under
loppet af ett och ett halft år, man är icke mer
än människa! Du minnes nog själf hur det
* Fedra Inghirami, porträtt i Palazzo Pitti.
var på den tiden du gjorde dina resor. Hur
mycken tid går ej bort på resor endast på
järnvägen, alla städer, alla gallerier som skola
besökas och studeras, de intryck som olika
skolor utöfva på ett ungt sinne, allt bidrager att
sätta det synliga arbetet på förknappning,
medan själen »immerbadd» arbetar som maskinen
i ett lokomotiv. Och slutligen, innan man
hinner smälta hvad man har sett, innan man själf
vet rätt hvad man vill! Sedan man så funnit
sitt ämne, stå svårigheter höga som torn hvart
man vänder sig. När man så får ögonen
öppnade för sin grymma oförmåga, så går man ut
och går ett par dar för att stilla sin förtviflan,
och så börjar man på ny kula. Jag lämnar
emellertid mitt öde i akademiens, dina och
hans Maj:t Konungens händer och af bidar
utgången.
Till april kan jag ännu reda mig, men sen
ser jag botten på min lilla kassakista och måste
så troligen göra ett ledsamt afbrott i mina
studier, om inte du, som sagdt var, tar mig under
dina vingars skugga. Nog tusan för att man
knogar sig genom världen, men frågan är att
kunna studera så som man måste göra, i fall
man hvarje dag vill gå framåt. Du kan tro
att jag är lycklig att få vara i detta härliga
land, som föder blommor och grönska i
januari månad, och hvilken grönska! i dessa
städer där konsten vandrar naken på gatorna,
med ett ord att lefva i sitt hemland.
— Det ligger något gudomligt i luften, och det
fins många tillfällen att gråta glädjetårar öfver
skönhetsintryck från konst och natur.
Det var det stora statsstipendiet —
3,000 kr. årligen under 3 år till en
början — Josephson sökt. Det var ledigt
efter Julius Kronberg, som innehaft det i
5 år och som nu fått afslag på sin
begäran om ytterligare förlängning.
Josephson uttalar för Boklund sin förvåning
öfver detta afslag »åt en stipendiat
sådan som Kronberg! Hvem har användt
sina studieår bättre än han?»
Stipendiet gafs emellertid åt
Hellqvist, som tvifvelsutan hade de största
tjänstemeriterna — han fick vid
omröstningen 15 röster, Josephson erhöll 4 och
Carl Larsson 2.
Då Boklund underrättat Josephson
om utfallet och uppmanat honom att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
