Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Charles Darwin. Ett hundraårsminne. Af Gösta Grönberg. Med 6 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fattaren att söka lämna några bidrag till
Darwins karaktäristik. Tack vare det i
förhållandet, att han förutom sina
vetenskapliga skrifter efterlämnat en
synbarligen med stor uppriktighet och utan
all yttre pose nedskrifven själfbiografi
samt att en rikhaltig samling af hans
bref finnas i behåll och publicerade, är
det ganska lätt att bilda sig en
föreställning om mannens väsen och
karaktär. Man får vid sina studier i denna
riktning med största bestämdhet intryck
af en i bästa mening frisinnad,
anspråkslös och godhjärtad man, hvars
lifsgär-ning mindre betingats af ett
öfverväldi-gande, stora områden af mänsklig
odling omfattande snille, utan fast mera
af starkt utpräglad kärlek till
vetenskapen, en skarp iakttagelseförmåga, en
otrolig flit och en lysande förmåga att
ur naturvetenskapliga fakta draga
allmängiltiga slutsatser. Genom dessa
egenskaper samt tack vare en
ekonomiskt oberoende ställning, som tillät
honom att utan hinder af arbete för sin
existens få helt ägna sig åt lösningen
af de problem, hvilka intresserade
honom, lyckades han uträtta det
jättearbete, af hvilket vi i det föregående sökt
teckna några drag.
Sedan Darwin i sin själfbiografi
redogjort för de olika böcker, han gifvit
ut och hvilka bildat »milstenarna i hans
lif», lämnar han en kort karaktäristik af
sin begåfning och sina själsegenskaper.
Han anmärker, att han ej kunnat finna
någon förändring i sin andliga vigör
under de sista 30 åren och tillägger:
»Min fader bibehöll till sitt 83 år sina
själskrafter fullt ut så lifliga, som de nå-:
gonsin varit, och hade alla sina
sinnes-förmögenheter oförsvagade, och jag
hoppas få dö, innan min andliga kraft
af-tar i märkbar grad. Jag tror, att jag
blifvit något skickligare uti att finna de
rätta förklaringarna och uttänka de ex-
I perimentella bevisen. Men detta torde
sannolikt endast vara resultatet af
öf-ning och ett större förråd af kunskaper.
Jag har ännu lika stor svårighet som
förr att uttrycka mig klart och bestämdt
och denna svårighet har vållat mig en
betydlig tidsförlust. Den har däremot
haft den kompenserande fördelen att
tvinga mig att länge och intensivt
tänka öfver hvarje sats, och på så sätt har
; jag förts därhän att upptäcka fel i egria
slutsatser och iakttagelser lika väl som
i andras.»
»Förr brukade jag noga tänka öfver
i mina satser innan jag skref ned dem;
men sedan flera år har jag funnit, att
det spar tid att i hastig skrift, med
orden förkortade till hälften, nedskrifva
hela sidor så fort som möjligt och
sedan korrigera med eftertanke. På detta
sätt hastigt nedkastade satser äro ofta
bättre, än jag hade kunnat nedskrifva
dem med lugn öfverläggning.»
»Jag äger ingen större snabbhet i
uppfattningen ej heller sådan
slagfärdighet, som hos några begåfvade män är
så märkvärdig, såsom t. ex. hos Huxley.
Jag är därför en dålig kritiker; en
afhandling eller en bok uppväcker
vanligen, då jag läser den första gången,
min beundran, och det är först efter
åtskillig öfverläggning som jag märker de
svaga sidorna. Min förmåga att följa
en lång och rent abstrakt tankegång är
mycket inskränkt. Därför har jag
heller aldrig riktigt lyckats med metafysik
eller matematik. Mitt minne är
omfattande men oklart. Det är dock
tillräckligt för att göra mig försiktig så
till vida, att det på ett obestämdt sätt
säger mig, att jag har iakttagit eller
läst vare sig något, som motsäger en
slutsats, som jag står i begrepp att
draga, eller något, som talar för
densamma; och efter någon tid kan jag
vanligen erinra mig, hvar jag har att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
