- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugonde årgången. 1911 /
433

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Uppgörelsen. Af Gustaf Ullman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

UPPGÖRELSEN

Af GUSTAF ULLMAN

ETT GATHÖRN, under en
nyss tänd lykta, stod en ung
man. Han försökte se liknöjd
och obesvärad ut, precis som
om han stannat där af en ren slump,
bara för att hvila. Han »stod ledig», som
knektspråket säger. —

Droskor och biler susade förbi i
motsatta riktningar; han spejade blixtsnabbt
in i en hvar af dem. —-

— Hon kunde minsann gärna kosta
på sig ett åkdon, när hon sölat så här!
— mumlade ban bistert. I de förbiilande
vagnslyktornas sken kunde man se, att
han hade ett duktigt blåmärke i pannan)
öfver vänstra ögat. Det var annars ett
käckt och prydligt ansikte, litet för bredt,
men finhyadt och regelbundet, men med
en liten inskärning i hakans linje. Kaj
Bosson ansågs också allmänt för en
vacker pojke, beundrad af de flesta kvinnliga
kamrater vid musikakademien, och
mycket afhållen af de manliga, som han valt
till vänner. Han ryckte upp klockan och
stirrade på visarna: — nu hade han stått
där i vinterdimman och väntat tjugu
minuter öfver mötestiden. Hvad skulle detta
betyda? —

— Jag har visst trampat mig fast i
otur på sista tiden, — tänkte Kaj, och
strök sig ofrivilligt öfver ärret i pannan.
Men så drog han generad hatten djupt

Ord och Bild, 2o:e årg.

fram, för att dölja det. Kaj var icke klen
i musklerna, långt ifrån rädd att klippa
till, när det gällde. Men tyvärr rappare
i tungan än i rörelserna. Det var därför,
han fått »smockan». Nå, det vill säga,
ursprungliga orsaken hette Gulli Risch.
Och med henne hade han stämt möte i
kväll. Nu fattades bara, att hon inte kom!
Det vore en oerhörd nedrighet, sade Kaj
till sig själf. Han glömde totalt, hur många
gånger förr, han fått posta vid ett
gathörn länge och väl öfver utsatt tid, —
innan nådig fröken ändtligen kom. Och
alla hans väl öfverlästa straffpredikningar
hade städse afsnoppats, all hans spelade
iskyla hade smält för hennes skälmska
ursäkter: — »åh, lilla putte, förlåt, det
blef så många inropningar i kväll, — vi
fick ta om nästan alla körerna, — det
vardt så’nt trassel vid omklädningen. Seså,
inte sur, när man är så
söt!»–Likadant stod det till med Kaj denna afton,
nej, värre än någonsin. Han hade med
stor behärskning och förbehållsamhet
antydt det vid påringningen i dag: — »tja!
något viktigt att säga dig!» — Gulli hade
låtit häpen, nästan orolig, — och det
hade gjort hans hjärta godt. Om hon nu
skulle tillåta sig att strejka! — »Då
hoppar jag i plurret», sade Kaj till sig själf.
Han inbillade sig just, att han fattat detta
beslut på dödligt allvar, — då en bil

2s

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:51:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1911/0497.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free