Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Pius X:s kyrkoregering. Af Hjalmar Holmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PIUS X:s KYRKOREGERING
411
tariatet; dit kunna alla ärenden från alla
kongregationer infordras för att af
statssekreteraren föredragas för påfven
personligen.
Huru ter sig då den utrikespolitiska
sidan af Pius X:s kyrkoregering? Äfven här
har det ändrade läget fört med sig nya
former. Den katolska kyrkan kan icke
mera uppträda i den medeltida
rustningen gent emot staten. I stället för att
liksom utifrån tvinga sin vilja på staten
söker hon nu sin väg till makt inifrån
statslifvet själf. Statslifvet har ock öppnat
oanade möjligheter för en
verksamhets-duglig katolicism genom proklamerandet
af statstoleransen med dess från allt
statstvång relativt fria religiösa sfär, och genom
införandet af det konstitutionella
systemet. Under det borgerliga lifvets
frihetsdräkt och med det politiska partiets
makt kan den troende katoliken åt sin
kyrka vinna den förlorade terrängen åter,
och mera därtill. Det är hans plikt som
katolsk kristen. I samma mån som
koncentrationen af de inre krafterna i
kyrkan genomföres, växer kyrkans makt
öfver staten, lika väl som denna
makttillväxt i sin ordning ytterligare
underlättar den inre kraftsamlingen.
From-hetslif och politik, de båda sidorna i
Pius X:s kyrkoregering, stödja hvarandra
ömsesidigt i arbetet för det slutliga
målet: makten, den inre och yttre.
Detaljerna från de sista årens
kurie-politik, hvilka måst uppletas i våra
biblioteks för detta ändamål rätt
ofullständiga tidskriftslitteratur eller hämtas från
mer eller mindre trovärdiga notiser i
dagspressen, äro icke lätta att
sammanfoga till en pålitlig eller sannolik
helhetsbild. Grunddragen i våra dagars yttre
påfvepolitik torde dock ligga rätt klara.
Rampolla motarbetades vid den sista
konklaven ej blott af jesuiterna utan ock
som sagdt af de italienska och
österrikiska regeringarna. Så har helt naturligt
MERRY DEL VAL.
den segrande Sartos pontifikat kommit
att karaktäriseras af ett närmande till
trippelalliansen, under det att
kyrkokriserna aflöst hvarandra i Västeuropas
romanska länder. Kinkigaste politiska
problemet för Pius X har från början
allt till denna dag varit förhållandet till
Italien, tack vare det nedärfda krafvet
på Kyrkostatens återställande.
Böljegången i förhållandet mellan Qvirinalen och
Vatikanen kan jag här icke följa. Pius
kände sig nog som lika god italienare
som kungen själf och skulle väl snart
ha slutit fred med Qvirinalen, om ej
arfvet och jesuiterna varit. Han gjorde
sitt bästa för ett drägligare förhållande
men ställdes genast i skef dager genom
artiklar i den påfliga pressen, hvilka
synas ha publicerats utan hans vetskap.
Största räckvidden i hans många försök
till närmande ägde kanske hans åtgärd
1905 att frångå Pius IX:s reskript Non
expedit (»icke katolska väljare, icke
valda») och under vissa betingelser
åter låta de katolska valmännen i
Italien deltaga i de politiska valen. Må-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
