Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - En svensk orientforskare. D:r Fredrik Martin 50 år. Av T. J. Arne - Hur minns jag ej Mofågelslandet. Av Gustaf Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T. T- ARNE
huvudsakligen dock lingvister och
filologer. Jag tror, att om man en gång
kunde förmå doktor Martin att vid
Stockholms högskola eller Uppsala universitet
hålla en föreläsningskurs om orientalisk
konst, skulle detta verka i hög grad
befruktande både på de orientaliska
studierna och vår inhemska konstforskning.
Hans kärlek till den gamla islamitiska
kulturen, i vilken han så djupt inträngt,
skulle otvivelaktigt meddela sig till
åhörarna. Han äger kunskap och tändande
Hur minns jag ej mofågelslandet
med lägret vid lomvattnets våg,
det älskade, ensliga landet
— där ligger det än som det låg,
när den första människan fann det
och blev underligt trolsk i sin håg.
Den som sett en augustinatt tända
det landet i fullmånens ljus,
som han kom kan han ej återvända:
han är full utav sägnernas sus
— det är landet, där allting kan hända
som i sagans förtrollade hus.
gnista nog att inför våra ögon trolla
fram Bagdadkalifatets prakt,
Timurider-nas härlighet och Sefevidschahernas
förgångna glans. Denne resande och
upptäckare av förgångna och nya
skönhetsvärden är att lyssna till liksom en Masudi
eller Ibn Batuta, när han ger vingar åt
sina åhörares eller läsares fantasi. På
den internationella orientforskningens
område är svensken Martin ett betydande
namn. Det behöver kanske fastslås i
hans hemland.
Långt sedan min åra dess vatten
för sista gången berört,
dess sång i den vindlösa natten
i städernas hus har jag hört,
och det... är den käraste skatten
som en ensamhetsstund mig tillfört.
Var skogssyn pånyttfödas låter
det årslagets drömackord: —
där stiger den höstmånen åter,
som brann över granbergets vård,
och min lom bort i skymningen gråter
såsom förr när en höstnatt blev hård.
HUR /AINNS JAG EJ AOFAGELSLANDET
AV GUSTAV JOHANSSON
O, syn, som kan brinna och tända
mig högtidens nätter på nytt —
jag vill dit, jag vill återvända
för att se att sig intet förbytt
i det landet, där allting kan hända
och där undren ännu ej flytt.
266
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
