- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioförsta årgången. 1922 /
39

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Molière. Till det trehundrade årsminnet av hans födelse. Av Kjell R. G. Strömberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Mo lière

Den egendomliga transformation av
Moliére till endels en fransk Shakspere,
endels en modern Terentius, vars olika
historiska utvecklingsstadier i den
allmänna uppfattningen nyss helt flyktigt
skisserats, härleder sig naturligtvis icke
uteslutande ur ett studium av verket,
utan också av mannen bakom verket.
Skådespelarna ha för visso icke den
största skulden till vad som skett, de ha
blott arbetat den lärda Molièrekritiken i
handom. För den romantiska
konståskådningen gällde som en dogm, att en
författares verk måste spegla hans liv, att
hans diktade personer måste uttrycka
hans egna lönligaste tankar och känslor.
Alla de stora romantiska diktarna voro
mer eller mindre maskerade
själbekän-nare; därför måste också de stora
klassiska auktorerna vara det, det var den
felaktiga utgångspunkten för
resonemanget.

Moliéres skratt — vilken bitter klang
hade det icke som oftast? Var icke
mannen också i eminent grad en
olycklig man ? Hans teaterbana, särskilt under
de sexton vandrings- och läroåren men
även senare, sedan han blivit konungens
skyddsling, var ju full av motgångar
och besvikelser, han var förälskad i en
kvinna, avsevärt yngre än han själv —
förtalet ville till på köpet göra henne
till hans egen dotter —, som knappast
besvarade hans kärlek och som bedrog
honom, sedan han gift sig med henne,
han var sjuk till kropp och själ,
omgiven av fiender och mer än en gång
sviken av vänner, Racine bland andra,
som han gjort väl och av vilka han
kunnat vänta annan behandling.
Anhängarna av den tragiska teorien, vilken
först lär ha framställts av den
romantiska generationens store historiker
Michelet och sedan vidare utförts av den
hänförda skara, som fylkade sig kring
Édouard Fournier och tidskriften »Le

Molièriste», för att mera vetenskapligt
kodifieras i den framstående
litteraturhistorikern Gustave Larroumets bekanta
arbete om Moliére, tynga hårt på dessa
biografiska fakta, när det gäller att tolka
verket. Hur många — i verkligheten
eller i fantasien, vilket icke plägar göra
kvalen lättare att bära — bedragna äkta
män och olyckligt förälskade äldre herrar
har icke Moliére låtit ropa ut sin nöd
från scenen, ofta genom hans egen mun,
allt medan hans egen hustru spelade
förtjuserskans roll, alldeles som om hon
vore hemma hos sig? Arnolphe är icke
den förste i raden, och Alceste icke den
siste. Berättar icke hans kollega La
Grange, som tillhörde truppen, i
företalet av år 1682 till den första
upplagan av hans samlade stycken, att hans
vänner ofta talat om hur djärvt han
spelade sig själv och gav sina
familjeangelägenheter till pris från scenen?
Men anmärkningen står där endast som

U E c o l e des femmes.
Kopparstick e f t er F. Boucher.

39

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:58:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1922/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free