- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioförsta årgången. 1922 /
232

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Jacques Offenbach och Orfeus i Underjorden på Kungl. Teatern. Av Albert Spitzer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Albert Spitzer

Wenn man unter Genie eines Künstlers die
höchste Freiheit unter dem Gesetz, die göttliche
Leichtigkeit, Leichtfertigkeit im Schwersten versteht,
so hat Offenbach noch mehr Anrecht auf den Namen
>Genie» als Wagner. Wagner ist schwer,
schwer-fällig: Nichts ist ihm fremder als Augenblicke
über-müthigster Vollkommenheit wie sie dieser Hanswurst
Ofifenbach fünf, sechs Mal fast in jeder seiner
bouffonneries erreicht. Aber vielleicht darf man

unter Genie etwas Anderes verstehen.

* *

Offenbachs liv torde i sina huvuddrag
vara så pass bekant att man blott behöver
erinra om hans läroår som violoncell-elev
vid Paris-konservatoriet och samtida
anställning i Opéra-Comiques orkester, hans
korta bana som uppträdande och t. o. m.
i utlandet turnerande cellist, hans femåriga
verksamhet som dirigent för
Comédie-Fran-gaise’s lilla orkester. Då Opéra-Comique’s
direktör ställde sig avvisande mot hans
försök att där få en opera antagen, hyrde
han (1855) en liten teater, som han
kallade Bouffes-Parisiens, och framförde där
en mängd små enaktare, huvudsakligen av
egen komposition. Den första av dem,
Les deux Aveugles, hade stor framgång
och uppfördes ej mindre än 400 gånger.
Offenbach och hans lilla men valda trupp
voro populära, och de små melodiösa och

lättspelade operetterna funno vägen över
allt, t, o. m. till vårt avlägsna land, där
flera av dem i slutet av 1850-talet och
även senare gåvos på Stockholms
små-teatrar. De torde nu vara i det närmaste
glömda, men Bekker prisar deras vackra
och behagfulla musik. Offenbachs
koncession medgav allenast att stycken med
tre, sedermera fyra uppträdande spelades,
men sedan han lyckats utverka lossandet
av detta band, kunde han äntligt få sin
önskan uppfylld att framföra operetter i
större stil.

Nu följer Offenbachs glansperiod, som
i stort sett sammanfaller med 1860-talet,
kejsardömets andra årtionde. Orfeus i
underjorden (28 okt. 1858) betecknar
genombrottet, och om hans nästa stora
parodi-operett Genoveva av Brabant ej gjorde
lycka, tog maestro Offenbach, som han
med en viss, litet barnslig fåfänga älskade
att låta sig kallas, en glänsande revanche
med Sköna Helena, Riddar Blåskägg,
Storhertiginnan av Gerolstein, Pariserliv,
Frihetsbröderna, att ej tala om en mängd
andra verk, som på sin tid hade stor
framgång, men nu trätt i skuggan.
Offenbach blev tidens avgud, den glada konstens
överstepräst, Paris-scenens behärskare, ja,
hela Europa tilljublade honom ett hänfört

232

Jacques Offenbach. Samtida s k amt t e c knin g.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:58:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1922/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free