Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Goethe och Tolstoi. Av Thomas Mann. Översättning från författarens manuskript av A. L. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
världsberömde och andligen härskande gamle
skalden man hyllade med detta tillnamn
— redan som man, som yngling »mit
zaubernden Augen voll Götterblicken»,
som Wieland sjöng, har han tusen
gånger blivit kallad så av sina samtida, och
Riemer berättar huru den sextioårige
skalden vid något tillfälle gjorde sig
bittert lustig däröver: »Jag ger det
gudomliga djävulen! Vad hjälper det att
folk säger om mig: det är en gudomlig
man, när de ändå bara göra som de
vilja och gå bakom ryggen på mig.
Gudomlig, det tycka de bara den är,
som låter dem hållas som var och en
har lust.» — Vad Tolstoi beträffar, så
var han icke ens en olympier — ingen
humanistgud heller, förstås. Han var,
säger Gorkij, snarare en sorts rysk
gudom, »som sitter på en tron av lönn
under en gyllene lind», hednisk alltså
på annat sätt än den weimarske Jupiter,
men ändå hednisk, trots all sin kristliga
strävan, ty gudar äro hedniska. Varför?
Därför att de tillhöra naturen. Därför
att man icke behöver vara
Spinozaanhängare som Goethe, vilken visste
varför han var det, för att kunna känna
Gud och naturen som ett och den adel
naturen förlänar som gudomlig.
Gudomlig, det betyder för oss, välsignad av
naturen; och välsignade, den skapande
maktens älsklingsbarn voro de båda, de
stora diktarna vi tala om; häri består
deras släktskap, deras gemensamma adel,
som på ett klassiskt och evigt giltigt
sätt skiljer sig från adeln hos idéens
söner, adeln hos deras stora motspelare
Schiller och Dostojevski. Ligger kanske
i denna deras gemensamma art roten
till den hos båda så starkt utvecklade
autobiografiska driften? Jag frågar så,
därför att hos deras mottyp, idéens
söner, som jag kallade dem, hos Schiller
och Dostojevski denna drift till
bekännelse, till självframställning,
självhängivelse icke alls eller blott helt
antydningsvis förekommer. Att tala om sig själv,
avslöja sitt eget liv, det hava dessa
senare av stolthet eller försynthet försmått,
de tiga om sig själva, de äro antingen
för kalla och högmodiga eller också för
ödmjuka, för likgiltiga gentemot sitt eget
jag för att autobiografiskt giva ut sig
själva; i varje fall tillåter dem icke deras
art av adel, deras förnämhet, att
framkomma med det anspråk på kärlek, som
finns i all självbiografi. Det råder intet
tvivel om att de gudomliga, de av
naturen älskade, de vilkas rike är av
denna världen och som därför heta
realister, mera älska sig själva, kanske hava
mera orsak att älska sig själva, än
andens, idéens helgon och hjältar, vilkas
rike på ett djupt kristligt, ohedniskt vis
icke är av denna världen, och vilkas
skaparart därför är så grundolik det
anteiskt jordbundna. Och deras kärlek till
sig själva strömmar över, då de bringa
världen förkunnelsen om sig själva, om
sin adel och sin lycka, om den
välsignelse som vilar på dem.
Man skall nog lättare ge mig rätt i
detta i fråga om Goethe än om Tolstoi,
denne episke gigant, vars liv och
skapande synas så tyngda och så mörkt
färgade genom moralistiskt självplågeri,
genom strävan mot självförnekelse och
falskt förandligande, att föga däri kan
spåras av överströmmande adligt
välbefinnande. Och dock är jag inom mig
säker på min sak och har hundra
tecken och bevis därpå att trots alla
åtskiljande olikheter i ras, nationalitet,
tidsomständigheter och tradition, Goethe
och Tolstoi i detta väsentliga varom jag
här talar voro bröder, av lika art,
jämnbördiga, liksom gentemot dem Schiller
och Dostojevski voro det. Kvalet och
kampen i Tolstois liv kan icke grumla
min insikt härom. Ty för det första
saknas detta ingalunda i Goethes liv,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
